Sista bloggposten!

Nu byter jag helt. Fortsättningsvis kommer jag att finnas på www.baltatzis.se.
Vi ses!

Ännu en förlust för de unga

Kulturnämnden och bildningsförvaltningen sade nej till en graffitivägg i Strängnäs. Det tycker jag är både tråkigt och fel. Jag skulle varit där men kunde inte gå och beklagar det jag djupt. Strängnäs skulle bli mer dynamiskt om även ungdomar fick ta plats i centrum, som det är nu ska ungdomar helst inte synas utan snarare förvisas ut i periferin och bana plats för en resurstark borgerlighet. Det är en oerhört tragisk utveckling. Jag hoppas att mina forna partikamrater i Strängnäspartiet argumenterar i kommunfullmäktige för ungdomars rätt till staden.

Publicerat på http://www.baltatzis.se.

Dags att kliva av...

Den kan förefalla kort. Min tid som politiskt aktivt, men nu är den över. För den här gången. Jag har efter valet funderat en hel del på hur mycket tid och energi som det politiska engagemanget kräver. Och jag kommer hela tiden fram till samma svar. Alltför mycket. Det är OK så länge man känner att man gör det med glädje och att andra gläds åt det man gör. På senare tid har det inte varit så och då är mer tidskrävande politiska uppdrag fel väg att gå. Jag har idag ställt mina politiska förtroendeuppdrag i Strängnäspartiet till förfogande och hoppas all välgång för partiet och mina partikamrater.
 Politiskt intresserad har jag varit i hela mitt liv och kommer att var det även i fortsättningsvis.
Kom ihåg: Den som har roligast vinner!

Publicerat på http://www.baltatzis.se.

Att sky elden...

Strengnäs Tidning har i en ledare uttryckt oro över att ledande politiker i Strängnäs vägrar att debattera i tidningen. Alex Voronov har i ett ledarstick bett de styrande i Strängnäs att förklara hur de resonerat i bildandet av den nya majoriteten. En högst rimlig hållning då många väljare känner sig lurade. Ledaren skriver:

Vi förväntar oss därför att de två partiernas ledare nu förklarar varför de har valt att styra med Socialdemokraterna.

Jag har kommenterat debatten i en kommentar: Jens Persson slår i ett svar till ledaren in öppna dörrar genom att påstå att han är vald att leverera. Är inte alla valda politiker det? Att Jens Persson undviker att ge offentlighet åt majoritetens resonemang kring ställningstaganden, prioriteringar och beslut, känns mycket märkligt för att inte säga suspekt. Förstår Jens Persson innebörden av sitt ämbete som högste förtroendevald i kommunen? Förstår Jens Persson att hans demokratiska självvalda passivitet bidrar till att förstärka de spänningar som redan finns i Strängnäs-politiken? Perssons svar på Strengnäs Tidnings högst berättigade ledare gör åtminstone mig bekymrad. Fler borde vara oroliga.

Publicerat på http://www.baltatzis.se.

Malmö visar vägen

Vad kan jag säga om Malmö och MFF:s seger som inte redan blivit sagt här, här, här och här?

Malmö förtjänar framgången och visar att ett multikulturellt lagbygge fungerar. Däremed inte sagt att allt är bra i Malmö, men staden är på god väg att bygga en modern europeisk och kulturellt högintressant stad i utkanten av Sverige.

Jag är lite ledsen att jag inte varit med på resan, men jag är stolt och glad för att Malmös pågar och töser visat att hjärtat alltid är rött oavsett hudfärg och oavsett språk.

Nu hoppas jag att Eskilstuna, som i mångt och mycket står inför samma utmaningar som Malmö gjorde för 20-talet år sedan lyckas med sin vision om den stolta Fristaden. Och Eskilstuna har mycket att lära av Malmö.

Politisk starr i Åker

Det började som det slutade. Den nya majoriteten i Strängnäs har knappt hunnit berätta för väljarna vilken politik de kommer att få under fyra år, förrän kritiken haglar. Med all rätta. Förklaringen är ett hopkok av inte enbart majoritetspartiernas hjärtefrågor utan även oppositionens. Så blir det när makten framförallt gäller. Det förvånar egentligen ingen. Det som förvånar är att maktens män inte lärt sig av gamla misstag. 

Det är inte så lite arrogant att ha ett kommunalt övertagande av Åkers Folkets Hus som en del av majoritetsförklaringen.

Flera debattörer har påpekat detta och jag kan bara stämma in klagokören. Det är helt enkelt inte rimligt att S-kommunalrådet Tord Tjernströms problem blir en kommunal angelägenhet. Istället för att köpa och sälja fastigheter för skattepengar borde kommunalrådet ägna tid åt viktigare problem: Det historiska S-fästet Åker har blivit ett tillhåll för SD-anhängare vilket i ärlighetens namn måste vara genant för såväl S som Tord Tjernström. Ser kommunalrådet några kopplingar till den förda politiken som Tjernström varit ansvarig för och det tilltagande missnöjet i sin egen hemort? På vilket sätt vill kommunalrådet stärka bildningsfrågorna och demokratifrågorna till gagn för hela kommunen och inte enbart S-rörelsen?

Som jag ser det lider Tord Tjernström av politisk starr. Ska S bli en progressiv och viktig kraft i framtiden är det hög tid att hantera denna blindhet.

Publicerat på http://www.baltatzis.se

SJ drar in direktåget

Många har sökt upp mig i egenskap av politiker för att de är oroade över förändringar i tågtidtabellen till och från Strängnäs till Stockholm.  Framförallt är det det direkttåget på morgonen 6.58 som många uppskattar och som nu kommer att dras in fr o m 13 december. Utan att jag vet orsaken till varför denna avgång dras in eller känner till förhållandena bakom SJ:s till synes märkliga beslut, anser jag att den här typen av förändringar är olyckliga. Tyvärr är detta inget nytt. SJ har en historik av oväntade förändringar i tidtabellerna och oftast till det sämre.
SJ förstår nog inte vikten av goda kommunikationer till och från orter som vår, när man gång efter annan agerar på det här viset. Ska vi fortsatt ha en hållbar tillväxt i vår kommun är långsiktiga och behovsrelaterade kommunikationer väldigt viktiga. Det borde även SJ vara intresserat av om vill behålla sin gröna profil.
Jag uppmanar att alla de som upplever att SJ begränsar deras möjligheter till arbete på det här sättet att agera.
En vän till mig har börjat samla in namnlistor och jag kommer att höra mig för inom politikerkåren om vilka medel och åtgärder vi kan göra för att se till så att vi får bästa möjliga förutsättningar för in- och utpendling med tåg i vår kommun.

Publicerat på http://www.baltatzis.se

Vem är samhällsbyggnadschefen?

Läser på kommunens hemsida strangnas.se att Ulf Chricton blivit ersatt av en Marie Jonsson, som samhällsbyggnadschef. Kommunchefen Peter Lundberg kommenterar rekryteringen:

- Marie har fått tjänsten som samhällsbyggnadschef i hård konkurrens med externa kandidater. Det är ett styrkebesked att vi kan tillsätta en så kvalificerad tjänst med en av våra egna.   

Det har Lundberg säkert rätt i men jag förväntar mig en bättre presentation av en av kommunens viktigaste chefer än att hon är "en av oss".  Vem är hon? Mer öppenhet om jag får be!

Nota bene: Strängnäs Tidning gör ett något bättre jobb här.

"En god stad är som en god fest, gästerna stannar länge för de har det gott tillsammans." Citatet är Jan Gehls, författaren till boken De mänskliga städerna Det kan inte sägas bättre. Och man kan undra om det är festfixare som bygger våra städer eller om det åtminstone borde vara det? Något att reflektera över.

http://www.baltatzis.se

Jag ärar...

Jag ärar de nya lyssnande strängnäsmoderaterna. Jag känner mig hedrad. Strängnäs största parti och deras partiledare Maria von Beetzen har på dagens kommunfullmäktige lämnat in en motion om det som jag gick till val på: 500-årsjubileet av instiftandet av Gustav Vasa som konung.
Redan i maj månad debatterade jag med Maria om kulturens roll i det framtida Strängnäs. Där höll jag ett brandtal för just detta evenemang, som en stor möjlighet för hela Strängnäs kommun att profilera sig. Maria von Beetzen noterade förslaget och gjorde det till sitt eget.
Jag vill uppmana Maria von Beetzen att läsa mitt valmanifest en gång till. Det finns säkert mer hon kan göra moderat politik av!

Publicerat på http://www.baltatzis.se

En dikt om hösten

Höst.
I morse grät jag.
Det var nog färgerna.
Det var nog barnen.
Det var nog tonerna.
Det var nog jag.
O jag såg bort för att liksom trotsa tanken
o på avstånd förhålla mig till det som äter upp mig.
Livet.
O jag kände mig fångad fasthållen för en stund i lövdansens färger.
Jag torkade mina tårar svepte iväg dem som om de inte hörde hemma här
o jag tvingade fram ett leende till tonerna av morgonbestyren
o barnens transparenta klunkar.
Livet tog en bit till
o tystnade.

Publicerat på http://www.baltatzis.se

Strängnäs får en minister

Ulf Kristersson blir ny socialförsäkringsminister. Det tidigare kommunalrådet i Strängnäs blir ersätter Cristina Husmark Pehrsson som statsråd. Det skriver DN idag.

http://www.baltatzis.se

Om berättelsen är viktig för oss

Jag har länge funderat på det här. Och när jag såg följande mening på tåget hem från Eskilstuna insåg jag att det var dags att sätta tankarna på pränt.

Att växa upp och leva i en stad är en resa. För mig blev min uppväxttid i Malmö både en klassresa och en upptäcktsfärd. Det var en tid med ljusa stunder, men som i mångt och mycket hade en mörk inramning. Det var också mörkret, inte vinden och de fuktiga vintrarna, som var anledningen till att jag drog från Malmö 1992.
Sydsvenskan hade i slutet av 80-talet en slogantävling. Tidningen efterlyste bidrag som fångade Malmö. Jag tror att bidraget "Har du sitt Malmö har du sitt varden" (uttalas på skånska) vann. Ett annat var " Malmö e nok".  Träffsäkert men det var också denna självgoda attityd som gjorde att jag stack från staden.
Jag minns att jag som barn köpte en cykel för pengar jag vunnit på en enarmad bandit på båten till Travemunde. Vi var på väg till Grekland i vår Volvo herrgårdsvagn och den stora behållningen på båten till kontinenten var alla spelautomaterna. Jag bad mamma om en peng och fick till min förvåning en D-Mark. Iväg for jag, upp för de avgasluktande och trånga ståltrapporna och fram till första och bästa automat. Jag stoppade i min enda peng och drog. Egentligen visste jag inte hur man gjorde, jag kunde liksom inte spelets regler och trodde inte ens att man kunde vinna. Det var mer som en film och att det som hände, hände egentligen någon annan, som om det inte var jag som var där. För en D-Mark fick jag tre drag och redan på första draget fick jag två trippelbar. Jag behöll dessa. Andra draget gav ingenting. Tredje draget. Maskinen började blinka och låta. Det osannolika hade hänt. Men inte ens det faktum att det blinkade Jackpot och at t en räknare hade gått bärsärk, övertygade mig om att jag faktiskt hade vunnit. Jag var på väg därifrån när en förbispasserande såg vad som hade hänt.
 – Du har vunnit! Du har fått Jackpot! sa mannen.
 – Tryck här så får du ut pengarna.
Jag gjorde som mannen sa. Jag tryckte tafatt på knappen. Det rasslade till och rasslet höll på, som jag upplevde det, pinsamt länge. Jag måste ha tömt hela innandömet innan apparaten föll till ro igen. Nu stod jag där med en massa pengar som jag inte kunde bära. Vad gör jag nu? tänkte jag och började stoppa i pengarna i automaten igen.
Jag drog.
Jag hade nog spelat en stund då mamma såg mig och jag berättade vad som hade hänt. Hon bad mig sluta och sa att jag borde spara mina pengar istället till något annat. Det visade sig var ett klokt råd.
Cykeln hade en lång sadel, var guldfärgad och med ett högt styre. Den var min biljett bort från bråk och bekymmer och gav mig möjligheten att upptäcka världen utanför miljonprogrammens Rosengård. Jag lärde mig att hitta och att navigera i för mig okända statsdelar: Persborg, områdena kring Stenkulaskolan där min syster Marina gick i skolan, Sofielund, Jägersro, Husie, ja, otaliga var ställena som var föremål för min nyfikenhet och vilja att uppleva något nytt.
Det var också denna vilja som tog mig över staketet och in på Postens terminal vid Östra Kyrkogården. Tillsammans med trappuppgångens tuffing Stefan körde vi flakmoppe på området. Tills polisen kom. Hela terminalen var omringade av polisbilar med blåljus och skällande schäferhundar. I vår enfald tog vi till flykt. Vi tog oss över staket och började springa mot Östra kyrkogårdens gravar.

Vi som växte upp på 70- och 80-talet var barn av en tid där kalla kriget var en grundförutsättning. Vi växte upp med terrorbalans och kärnvapenhot. Sedermera avlöstes dessa av hot av nationell karaktär: nedläggningar, permitteringar och arbetslöshet. Varven lades ner, SAAB-fabriken blev inte en sysselsättningskapare trots statliga subventioneringar och Malmö var den enda staden i Sverige med spontana ungdomskravaller. I Stockholm var det terrorattacker, kidnappningar, Baader–Meinhof. Och Clark Olofsson. Alla dessa fenomen följde jag på TV med skräckblandad förtjusning.

Vid den världsberömda blomsterkiosken vid infarten till Östra Kyrkogården, Sigurd Lewerentz sista verk, tog min kriminella bana slut. Ögonblicket då en polisman tog tag i mitt nackhår, nöp till med sin stora hand och skrek Stopp! har etsat sig fast, och varje gång jag tänker på det känner jag oro och rädsla, men också tacksamhet.
De två arga polishundar som jag delade bil med såg ingen skillnad på mig och Clark. Det gjorde inte heller de poliser som med bryska stämmor frågade mig om var jag bodde. För dem var jag nog en Clark Olofsson i vardande. Men ärligt talat var jag mest rädd för pappa som två veckor tidigare inte hade skällt ut mig för att jag cyklat genom centrat med min guldfärgade hoj. Vakterna hade varit tvungna att eskortera mig hem. Den söndagen hade pappa besök och kunde inte tillåta sig att bli arg. Och innan han hade möjlighet att prata med mig hade jag hunnit somna. Jag stod således på minus den där dagen då eskorten var blodtörstiga hundar och betydligt mer hårdföra män. Jag hade all anledning att frukta repressalier.
Som sagt, någonstans börjar en kriminell bana, min tog slut till det öronbedövande skallen av två blodtörstiga schäfrar, men det var inte förrän jag mötte pappas reaktion som jag förstod att jag inte skulle bli en ny Clark Olofsson. Pappa blev arg men han försvarade mig. Inte inför poliserna, som han ursäktade för sin sons dåraktiga gärningar, men han gick raska steg upp till Stefans föräldrar och sa att om inte de såg till så att deras son passar sig så kommer han minsann inte att lägga två fingrar emellan.
Stefan lekte jag aldrig mer med..


Detta är första avsnittet ur texten Flykting, turist eller nomad? - att resa kan vara olika saker. Fler avsnitt kommer att publiceras löpande

Texten finns även på http://www.baltatzis.se. Alla delar kan du läsa här.

Byter till Wordpress!

Jag har funderat ett tag på att byta till en flexiblare bloggplattform. Efter att ha testat Wordpress ett tag så är jag övertygad om att jag kommer att gå över till Wordpress och förlägga Episodi på min domän www.baltatzis.se istället för på blogger.com. Alla inlägg jag skriver på nya Episodi kommer att vara crosspostas till den gamla. Alltså kommer det att finnas två Episodi under en period. Två olika utseenden men med identiskt innehåll. Det här är det första inlägget som kommer att finnas på bägge ställena. Har du några synpunkter, hör gärna av dig till patrick alfakrull baltatzis punkt se!

http://www.baltatzis.se

Jag nådde inte ända fram...

Foto:CC Helga Weber

Det gick inte hela vägen, men jag nådde väldigt långt. Att som rookie i lokalpolitiken ändå få 36 kryss gör mig mäkta stolt över min kampanj och jag är självklart väldigt glad för det förtroende jag har fått. För en fullmäktigeplats hade 50 röster räckt. Nu blev det inte så.
Den kommande mandatperioden kommer jag att ingå i Strängnäspartiets fullmäktigegrupp som ersättare. Givetvis kommer jag att fajtas för bildnings- och kulturfrågorna. Mycket tyder på att vi Strängnäspartiet kommer att sitta i opposition vilket är nog så bildande.
Jag hoppas att du som valt att lägga din röst på mig även fortsättningsvis kommer att följa hjärtats spår i strängnäspolitiken. Det tänker nämligen jag göra.

Onsdagsrösterna avgör

Idag räknas de röster som kan avgöra huruvida Strängnäspartiet får behålla sitt vunna mandat i årets kommunval.  Det skiljer 21 röster till Sverigedemokraterna. Antalet röster som räknas idag borde ligga mellan 300-500.
Du följer utvecklingen på Valmyndigheten sajt val.se.

Uppdatering fredag: Räkningen av Strängnäs röster har inte ens påbörjats. Det kan således dröja innan samtliga röster räknats.

Strängnäspartiet nu tre mandat i fullmäktige!

En trevlig valvaka avslutades med en present till Strängnäspartiet: ännu ett mandat i kommunfullmäktige!
Den som tar det mandatet är Jan Eriksson, grattis Jan!
Nu återstår det att se vem som får regera i Strängnäs. Rådande regering C+FP+S har inte majoritet som det ser ut nu. Då är frågan vilka man tar in i ett regeringslternativ eller om Centern, som gick fram i valet vill formera en allians med sina alliansbröder på riksplanet, FP, KD ocH M. Men inte ens den alliansen får majoritet. Återstår då stödpartier vilket Strängnäspartiet är ett alternativ, och Mariefredspartiet och Miljöpartiet är två andra. Jag utgår att ingen befattar sig med SD.

Dagen efter

Det är dagen efter. Dagen efter att Svergiedemokraterna tagit sig in i riskdagen. Det är förstås en grå och trist dag. En sanslöst och oerhört vansinnig dag. För med nattens valresultat förandras allt och inget. Sverige kliver ur Folkhemmet och häller bensin över det, dar motvilligt tändstickan mot plånet och hör hur den lilla sprakande och rastlösa vita fläcken förebådar den eld som ska brinna framför oss.

Var det det här vi ville? Var det så här det var tvunget att bli?

Och är det inte så att de är dags för det svenska folket att verkligen göra upp med sin folksjäl och sin självbild, att erkänna för sig själv, som en alkoholist måste göra inför sig själv och sin sjukdom, att vi faktiskt också är främlingsfientliga? Att leva i förnekelse leder ingen vart. Det vet vi. 

Skolan kräver engagemang - även från politiker

Jag tar delar av mitt svar på Margits blogginlägg och postar det här:


Jag var på konferens som Skolverket anordnade om skolutveckling i veckan. 300 skolledare och lärare var på årets viktigaste träff där det togs upp de senaste forskningsresultaten kring vad som gör en skillnad för barnens måluppfyllelse. Något som borde intressera varenda skolpolitiker i vår kommun. 
Inte en enda politiker, fråntaget mig, fanns på deltagarlistan, vad värre var att inte en enda från skolan i Strängnäs var där.
Vi som politiker, med samhällets viktigaste uppdrag kan inte vara så oengagerade i hur vår personal levererar, hur deras arbetsmiljö och –situation ser ut, vi kan inte avhända oss ansvaret. Det måste bli ändring! Dags att ta nya tag, se vår roll och vårt uppdrag på ett nytt sätt, och systematiskt, medvetet och med engagemang intressera oss för hur kommunen leverar skola till våra barn och unga!

Öppenhet stoppar korruptionen!

Idag har jag valkampanjat och jag har tyckt det varit så roligt! Politik engagerar människor när det är valtider och jag önskar att det vore så hela tiden.
Jag träffade bland annat en tvåbarnsmamma som var förvånad och upprörd över hur kommunen förvaltas, hur den missköts och hur oreflekterat de ledande politikerna förhåller sig till det hon näst intill kallade för korruption. Hon berättade att hon jobbat med korruptionsfrågor i andra länder och tyckte sig se likheter med förhållandena i Strängnäs. Jag berättade för henne att det var därför en gång Strängnäspartiet grundades, för att vara en motkraft till dessa tendenser och yttringar, ovärdiga ett demokratiskt samhälle.
Hon sa, att hon aldrig mött på större förakt för politiker någon annanstans i världen.
Av vårt samtal drog jag slutsatsen att korruption missgynnar politikerna och att den undergräver förtroende för dem. Det gör i sin tur att de som bor och verkar här får en svag ledning, vilket i sin tur inte gagnar någon, framförallt inte vår ekonomi. Vi politiker förväntas vara de som ska stävja korruption!
Det andra är att Strängnäspartiet fortsatt har ett stort existensberättigande i Strängnäs kommun. Vi ska vara vara partiet som ska ha ryggen fri från småstadsfasoner med uppgörelser bakom stängda dörrar.
Det bör nämnas att den här kvinnan nyligen flyttat till Strängnäs. Jag tror hennes upplevelse delas av många som flyttar hit. Konsekvenserna blir att dessa ångrar sina val. En ytterst olycklig utveckling!
Alla ni som vill ändra på det här bör lägga er röst på Strängnäspartiet!

Min valplattform

Strängnäs är för mig möjligheternas kommun och en idyll många valt att leva och verka i. De som kommit hit på senare år är högutbildade och många har andra erfarenheter än småstadens.
Det ser jag som en tillgång och resurs som kan utveckla Strängnäs till att bli en modern och kompetent kommun mitt i Sveriges största tillväxtregion.

I min vision är Strängnäs öppet, tillgängligt och lyhört. Det är ett Strängnäs som möter det okända och det nya med nyfikenhet och respekt. Det är en kultur som välkomnar utveckling och med mod att utmana gamla föreställningar.

I Strängnäs kommun ska det finnas möjligheter för alla och möjligheter att göra något gemensamt.

Och vi har en stor gemensam möjlighet:

500-årsjubileumet av Gustav Vasas tillträde som kung 1523.

Det moderna Sverige föddes i Strängnäs och vi har en möjlighet att positionera Strängnäs som ett föredöme på en rad olika områden.

Vi har 13 år på oss att visa att Strängnäs kan!

Ladda ner min valbroschyr här.

Tillit är allt lokalt

CC Notsogoodphotography

Jag läser ur ett pressmeddelande från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL):

51 procent av kommunerna och 40 procent av landstingen har ett borgerligt styre, medan 32 procent av kommunerna och 45 procent i landstingen har ett vänsterstyre.


– Det betyder att nästan hälften av kommunerna och drygt hälften av landstingen har en annan majoritet än i riksdagen, säger Bo Per Larsson, biträdande sektionschef på SKL:s avdelning för ekonomi och styrning.

Strängnäs är en av de kommunerna där riksallianser spruckit. Inte så konstigt egentligen. Lokal politik är till sin natur pragmatisk och bygger mycket på personkännedom. Ideologin blir sällan den vattendelare som den är i rikspolitiken. Skär det sig mellan lokala politiker kan ingen ideologi i världen rädda en allians. Allianser och samarbeten bygger på tillit, förtroende och goda uppsåt. Frågan är om vi har dessa inslag i vår kommun, där kommunalråd fäller varandra, där glåpord far, och jag erkänner jag har också kastat en och annan fackla?

Jag tycker att nuvarande situation är problematiskt.

Vi som politiker är inte bara förebilder, vi är dessutom ledare. Det innebär att vi måste visa vägen och varför då inte den rätta vägen - den som handlar om att vi kan lyssna, försöka förstå och respektera andra syn- och ståndpunkter än våra egna ofta fördomsfulla.

Så vad gör vi för att förändra samtalstonèn och öka förtroendet för varandra, som jag att tror vi måste för att kunna möta en framtid fylld av utmaningar för skola, omsorg och för samhällbygge i stort? Det har jag inget direkt svar på, men jag tror att öppenhet är otroligt viktigt, att inklusivitet är centralt och att slutna rum inte bör finnas.

Framtíden kräver en gemensam ansträngning och då är tillit allt.

Jag är övertygad om att vi idag när ett system som undergräver våra möjligheter att göra en skillnad, för oss själva och för alla andra i vår kommun. Det vill jag ändra på. Jag vill uppmana alla politiker att fundera över vad de kan göra för att förbättra samarbetsklimat i vår kommun. Gärna innan 20 september då tvånget för oss till samtal om vem vi kan lita på.

Nu startar jag min personvalskampanj!

Bildningsfrågorna behöver en röst i fullmäktige. Efter att ha suttit ett år i kulturnämnden inser jag att den budget vi har på 22 miljoner kronor inte ger nämnden några muskler. Kulturen mår bäst av att flytta upp i en större nämnd och då faller det sig naturligt att skolnämnden är rätt hemvist för kulturfrågorna.

Jag förordar en bildningsnämnd och en större satsning på kulturfrågorna i och omkring skolorna.

Läs gärna min valbroschyr här.

Min paroll är att satsa på bildning och kultur. Det lönar sig i längden. Så kryssa mig 19 september!

Margit på Valbar

Strängnäspartiet tog ledningen i Valbar som hölls nere i Västerviken. Valbar leddes av Klas Möllberg. Samtliga partier som deltar i kommunvalet fick presentera sitt parti, samt bli utfrågad av en panel och åskådare. Panelen gav Margit och Strängnäspartiet högsta poäng för såväl framförande som trovärdighet. Men det skulle inte räcka hela vägen. Duktige Dag Bremberg från Mariefredspartiet var en favorit hos panelen och tog hem segern. Grattis Dag och Go Margit!

Gladast vinner valet!

 

Foto: Patrick Baltatzis

Vi har nog den gladaste partiledaren! Go Margit!

Valrörelsen igång!

Den gick fort, den gångna mandatperioden och nu står vi inför ett nytt val och förhoppningsvis också en ny majoritet i Strängnäs.
centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna verkar inte vara intresserade av att regera med andra än sig själva, även om folkpartiet har en falang inom sitt parti som säkert önskar sig andra samarbetspartners än de maktfullkomliga herrarna Persson, Lind och Tjernström.
Det enda hållbara alternativet i kommunvalet 2010 i Strängnäs kommun kommer att vara en allians för öppenhet och i en sådan kommer givetvis Strängnäspartiet att vara självskrivet.

Våra hjärtefrågor skriver Margit Urtegård och Erik Berg om i dagens insändare i Eskilstuna-Kuriren.

Följande politiska frågor ser vi som speciellt viktiga angelägna framöver:

• Demokratifrågor så att vi vill öka öppenheten och delaktigheten i det kommunala beslutsfattandet till exempel genom öppna möten och ett väl utvecklat medborgar­inflytande.

• Inom skolans område vill vi satsa på en tidig insats för att få en trygg utveckling av våra barn och unga, detta genom fler vuxna i förskolan och tidigareskola (F–4).

• Omsorgen om våra äldre är särskilt viktig och vi vill att kommunen ska kvalitetssäkra vård och omsorg så att vårdarbetet är av högsta kvalitet.

• Vi vill vara med och ta ett ansvar för kommunens ledning och ekonomi. Vi vill påbörja en skuldsanering av den gigantiska skuld som nuvarande ledning dragit på oss.

Därtill ska läggas samhällsbyggnads- och bildningsfrågorna (kultur och skola), som för en växande kommun som Strängnäs är av stor betydelse. Strängnäspartiet tror på en hållbar samhällsutveckling som grundar sig i respekt för kommunens unika historiska värden samtidigt som kommunen förändras med tiden och gärna med framtiden. Bland annat innebär det att vi måste attrahera fler företag till kommunen; kreatörer och entreprenörer, som kan bidra till den dynamik som idyllen idag saknar.

Fotboll är inte större än livet

Igår kväll blev jag både arg och ledsen. Jag höll på Afrika i matchen mot Uruguay. Men det vi såg var att en vinst berövades en kontinent och att en annan levde upp till sitt rykte. Vad värre är att många har lärt sig en läxa som de inte behöver. Den om att fusk lönar sig. Och den om att är det något som är större än livet och till och med fotboll så är det TV.
Ghana förlorade på straffar i en i övrigt jämn match. Men tvivlar någon på att Ghana skulle ha vunnit vore det inte för handen som Suarez, en av Uruguays förgrundsfigurer, ändrade historien med? Ett mål och ett avancemang till semifinal ersattes av utvisning och en straff. Några säger att sådana är reglerna. Jag anser att det är orimligt och att reglerna i så fall bör ändras. Ett lag får bara ha en målvakt och agerar någon annan målvakt, som i fallet i Suarez så ska mål dömmas och spelaren visas ut.
Nu kommer säkert en del romantiker att hävda att just dramatiken är essensen av fotboll, att sporten har litterära kvaliteter och att det mänskliga inslaget, viljan att vinna och kampen, gör sporten till större än livet. Sorry, det föddes nog bara avsky och känsla av orättvisa på den afrikanske kontinenten igår kväll. Inga nya hopp tändes, och fotbollen gjorde sig inte större än en fuskares liv, men det är sådant stoff som krönikörer i media kan bygga en karriär kring och som är "bra TV". Det är en del av berättelsen om fotbollen, inte den om hur fotboll förenar och förmedlar tankar om rättvisa. För hur ska man annars förstå de ständigt återkommande filmningarna, oviljan från FIFA att införa tekniska hjälpmedel för att upprätthålla den fair play, som spelarna via sin kapten på planen tvingas att bekänna sig till inför miljarden TV-tittare. Men fotbollen är allt annat än fairplay osv. Det är TV. Och det är pengar. Det tjänar i längden inte fotbollen på.

Vi avskyr dålig reklam och älskar bra reklam!

En favorit i repris! Från 2006. Lika roligt fortfarande.

Det lärare behöver kunna...

Det ställs många krav på dagens lärare. Det tycker jag är bra. Vissa krav är befogade andra inte, men att vi har förväntningar på våra barns lärare är naturligt. Så har det nog alltid varit och så kommer det att vara framöver. Frågan är vilka krav som är relevanta och rimliga att ställa? För mig som förälder är det självklart att lärarna tillsammans med oss föräldrar lär barnen det grundläggande: att läsa, skriva, räkna och att förhålla sig till andra på ett bra sätt. Men hur gör vi våra barn till sina egna lyckas smeder i en framtid som är så hårt driven av teknologi och krav på ständigt lärande? Vilket ansvar har lärarna och vilka kunskapskrav ska vi ställa på dem? Och framförallt vilket ansvar har vi som föräldrar? Vågar vi ställa krav på våra skolor, deras chefer och lärarkollektivet?

Karin Alexandersson har på sin blogg skrivit ett mycket tänkvärt inlägg: 10 saker en lärare bör klara av...Och givetvis handlar hennes inlägg om hur nätet och digital teknik kan inlemmas i undervisningen. Här saknar de flesta skolor en strategi och där lärarnas färdigheter är en viktig komponent. I sitt blogginlägg pekar Karin på färdigheter som är universella för lärare men framförallt på färdigheter som är knutet till den nya lärmiljön på nätet. Läs och begrunda!

Tillägg:
Malmö Högskola har en utmärkt tidskrift som heter Teori & Praktik. Bland annat har tidningen haft ett tema om vad en bra lärare är. Läs tidningen här.

Visst går det

Höga förväntningar på eleverna ger bättre resultat. Äntligen ett exempel på att det inte finns några dåliga elever, bara dåliga skolor. DN skriver om en grundskola i Essunga som för ett par år sedan hade en av landet sämsta resultat bland niorna. Idag ligger man i toppen.  DN har pratat med skolans rektor som säger:

- Vi har tänkt om. Tidigare skyllde vi på eleverna, "de kan inte bättre". Men det kan inte vara elevernas fel när vi har god lärartäthet och goda resurser. Det är vårt ansvar att alla ska kunna lyckas.

En viktig del av framgångsreceptet är att alla behandlas lika och att alla ska ha höga förväntningar´på sig. Rektorn förklarar.

...ingen elev mår bra av att bli varaktigt utplockad till en särskild grupp. Till slut tror eleven att den är mindre begåvad. 

 Dags att kräva en ny syn på skolan, men givetvis måste det finnas rimliga resurser tillgängliga och en debatt om vilken nivå på lärartäthet som är just rimlig.  

Monarkin är död. Länge leve demokratin!

Idag gifter sig Victoria Bernadotte och Daniel Westling. Monarkin och dess leverne är dokusåpa på hög nivå. Att vi har en liberal demokrati som omfamnar monarkin är för mig en gåta och en självmotsägelse av stora mått. Lena Andersson i skriver så  DN om uppmärksamheten kring bröllopet:

Det vi bevittnat är konformismens och konventionernas hämnd på queerperspektivets, mångfaldens och normkritikens insteg i samhällsdebatten. Mamma, pappa, barn. Klara könsroller, livslång tvåsamhet. Bröllop, äktenskap, reproduktion och familjelycka som svaret på den fråga som existensen är. Kristdemokraterna kan åka ur riksdagen utan harm i höst, de har segrat. Det entoniga samhället, där alla är överens om ”kärleken” och hur den ska manifesteras, har gjutits med trivialitetens betong. Ifrågasättandet av vad den kungliga familjesynen legitimerar och normerar har dränkts under alla pappershjärtan och hälsningar.

Monarkin är ett musealt föremål och bör sälla sig till vikingar och Sturar, som företräder idén om vissa familjers överlägsenhet, vilket är den bärande idén i en monarki och som Per Svensson skrivit om i boken "Monarkin har aldrig varit farligare än nu".

Lena Andersson skriver:

Den idén rullar i kortegevagn genom Stockholm i dag. Den är inget för ett demokratiskt samhälle att fira och kalla för kärlek, utan något att rösta bort.

Tillägg: 


På Newsmill.se har frågan om monarkins vara i Sverige diskuterats under en lång tid. En av de intressanta trådarna följer du här. Min ståndpunkt är att liksom kyrkan, ska monarkin skiljas från staten. Det är en konsekvens av sekulariseringen och av demokratiseringen av vårt samhälle. Vad gör vi med kungahuset? Bolagisera och börsintroducera! Det verkar vara stort intresse för prinsar och prinsessor även framgent, och den nya folkaktien Kungahuset kan säkert vara en bra placering.

Cykelbanor?

Jag hade förmånen att samtala med en god vän om att ta ansvar för vår framtid. Det gällde förstås miljön och om vi kan leva som vi gör. Min ståndpunkt är att vi har ett val. Att exempelvis ta cykeln eller att gå istället för bilen när vi ska ner på stan är ett sådant val vi bör överväga. Och visst är det mycket billåkande! För att vara en liten stad och kommunen har jag en känsla av att det är alldeles för mycket. Jag undrar vad man från politiskt håll tänker på när man utlokaliserar skolor som man nu har gjort med Thomasgymnasiet och Långbergskolan. Den har valt väg - bilismens.

Inte bilen under milen är en kampanj som vill få oss att agera annorlunda. Och skulle jag anamma deras budskap skulle uppskattningsvis 90 procent av mitt bilåkande försvinna. Till förmånen för miljön, min och andras hälsa.

Återstår då frågan om vilket stöd jag har i förändrad attityd och vana? Vad är det för förutsättningar jag har för att göra det goda valet istället för det miljöovänliga? Som småbarnsförälder och heltidsarbetande kan jag känna att min vardag handlar om att vinna tid. Att inte behöva vänta 1 timme och 40 minuter på morgonen för att det är då nästa tåg till Eskilstuna går som jag missade för att det var broöppning kl. 08.05 (mina barn går i skola på Tosterön). Känner jag mig trygg med att släppa iväg mina barn (åtta och tio år) på cykel genom hela stan på en väg som är den mest trafikerade på morgonen, bil måste jag ändå ta för fyraåringen är för liten och hon ska till dagis på Tosterön.

Det jag far efter är på vilka principer vi utvecklar vår stad? Hur kan vi göra det lättare för alla att ta cykeln eller att promenera istället för att åka bil? Hur skapar vi en situation där kommunikationer är både säkra, miljövänliga och tillgängliga? Fler cykelbanor, fler avgångar med buss och tåg?

Låt förslagen hagla!



 

Om det nya kollektivet

Alla som ägnar sig åt politik borde läsa den här artikeln av Anders Mildner på temat politisk kommunikation i en social era:

Samtal pågår

Mildner skriver:

Transparens, delaktighet och öppenhet kommer framöver att vara ledord för allt fler människors kultur och beteende.
När dessa ord skrivs pågår det största offentliga samtalet som någonsin har förts om samhället. Dagligen diskuterar vanliga människor hur de har det, vad som betyder något för dem och vad de berörs av. Det borde vara en självklarhet att politikerna skulle vilja vara en naturlig del av detta.
I stället vänder de bort blicken, plockar återigen upp megafonen och går mot valurnorna tänkandes: TV TV TV TV. Det är upp till oss alla att tillfoga det där lilla ordet som behövs för att vi ska kunna gå vidare och skapa något nytt och bättre: STOP.

Dags att börja jobba...

Om kultur kan man säga massor. För kultur är många saker. Det är konsterna. arkitekturen, värderingarna, traditionerna. Det är vad vi gör och hur vi förhåller oss till varandra. Och det är mycket, mycket mer. Men kultur är lite grann som vatten och luft. Viktig men tagen för givet.
Strängnäspartiets ståndpunkt är att kulturen är viktig och att den bör prioriteras.

Glädjande är att vi inte är ensamma om att tycka så.

Allt fler städer världen över börjar inse värdet av sitt kulturarv och sitt kulturliv, sin historia, sitt sätt att leva och sin kreativitet. Allt fler städer ser kultur som en stor och oftast outnyttjad tillgång. Fler och fler inser också att kultur kan vara en hävstång ur ekonomiska trångmål, dålig utveckling och taskigt självförtroende. Städer som befinner sig i återvändsgränder mår helt enkelt mycket bättre av kultur.

Det är idag 4761 dagar kvar till 500-årsjubileet av riksdagens val av Gustav Vasa till kung och det moderna Sveriges födelse. Den 6 juni 2023 kommer alla blickar att vara vända mot Strängnäs. Det är 13 år dit. Det vi i Strängnäspartiet jobbar med är att skapa en plan för hur vi ska sätta Strängnäs på den kulturella kartan på så kort tid.

Det vi har sett är att kulturellt kapital har vi massor av i vår kommun. Vi har nyss fått ta del av kulturdagen, ett vitrinfönster för alla engagerade och intresserade kulturmänniskor i kommunen. Vi befinner oss på historisk mark, äldre bevarade byggnader, Mälaren, kända kulturpersonligheter i kommunen och vi har duktiga tjänstemän med visioner och drivkraft.

Det vi saknar är en kulturell kompass, en riktningsvisare som pekar i en bestämd riktning. Strängnäspartiet kommer att verka för en långsiktigt plan som ska ge kommunen en ny identitet, i kölvattnet av P10-nedläggningen, en plan vars syfte är en ny känsla av stolthet bland strängnäsborna.

Det innebär att vi vill få igång en process som tar parollen Dynamisk Idyll på allvar.

För mig personligen är kultur bildning genom kommunikation. Detsamma kan sägas om den kunskap vi förvärvar i skolan. I samspelet mellan bildningens producenter (kulturskapare, lärare, elever, besökare mfl) uppstår något som leder till att vi förändrar såväl perspektiv som hållningar till varandra och till vår omvärld. Och självklart också bilden av oss själva som ju är en grundförutsättning för att omvärldens ska förändras.

Kulturen har också en annan sida som vi inte bör glömma.

Den får oss att känna oss mindre ensamma för att parafrasera några rader skribenten Lena Andersson skrev i DN nyligen.

I det senare fallet är kultur omsorg.

För mig är det självklart att det borde vara en bildningsresa att växa upp och leva i Strängnäs. Men vad den resa skall leda till har vi all anledning att debattera framöver. Debatt är nämligen en form av bildning och omsorg som vi ska unna oss.

Det är viktigt att vi inser att kommunen har en stor och ledande roll i kulturutvecklingsfrågorna och att vi som kommun tar den rollen på allvar.

Med 21 miljoner kronor går det att åstadkomma en hel del. Det visar våra duktiga tjänstemän, som gör så gott de kan på den lilla budget de har. Vi har två välfungerande institutioner; Multeum och Kulturskolan som vi ska vara mycket stolta över.

Men ambitionen måste vara att åstadkomma och utveckla kulturlivet ännu mer.

Därför vill vi i vår budget lägga ytterligare 1,5 miljoner kronor på satsningar på ungdomars kulturyttringar i alla våra kommundelar. De pengarna tar vi bland annat från administrationen genom att inte tillsätta de chefer som majoriteten budgeterat för. Vi vill istället satsa pengarna där de gör större nytta. Satsningar på kultur ökar nämligen Strängnäs kommuns attraktionskraft. Satsningar som är ett måste om vi ska vara en dynamisk idyll på sikt.

Men det finns hinder på vägen.

Inte så få skattebetalare undrar varför de ska lägga ca 12 000 kronor den kommande mandatperioden på kultur som de sällan tar del av och ganska ofta inte förstår. Här har vi inom politiken och inom förvaltningen en viktig pedagogisk roll att förklara sambanden. Att kultur faktiskt är en ekonomisk hävstång, en källa till förnyelse och förkovran, och inte minst tillsammans med skolan en viktig hörnsten i vår bildning.

Samtidigt måste vi jobba för att den delen av kultursektorn som inte är skattefinansierad ska växa.

På sikt vill Strängnäspartiet att kulturen blir en lika stor angelägenhet för näringsliv och privata aktörer. Det innebär att andra än skattebetalarna måste vara med och finansiera kultur i vår kommun. Det är också vår skyldighet att som kommun se till så att de resurser vi har också kan hjälpa kulturentreprenörer, -arrangörer och -aktörer som vi inte kan finansiera.
Kultur, hur mycket vi än vurmar för den är ett självpåtaget uppdrag, och när ekonomin är kärv så nedprioriteras kulturen. Därför är det viktigt att fler än skattebetalarna står för såväl investeringar som drift av kultursektorn.

Vi har en fantastisk möjlighet att på 13 år åstadkomma något stort: dels för att vi måste och dels för att vi kan! Och det är väl investerade pengar. Med de ingångsvärdena tycker jag att debatten kan ta fart. Hur blir vi Sveriges kulturkommun nummer 1?

Vi skjuter till 1,5 miljoner kronor

I kväll debatterades kulturfrågor i kommunen. Jag var en av fyra som ställde upp i en panel under ledning av Eskilstuna Kurirens Patrik Uhlman. Stort fokus låg på Visholmen.
Jag pläderade för att vi skulle ta tillfället i akt att göra något bra av 500-årsjubileumet år 2023. Ett sådant projekt är stort och kan ena en i mitt tycke splittrad kommun. Vi behöver den typen av projekt. Och det jag såg bland åhörarna var leenden. Det gjorde min afton!
Ett vallöfte gav vi tillsammans med moderaterna om att öka budgeten för kulturnämnden med 1,5 miljoner kronor. Dessa pengar tas från kommunens administration. Väl investerade pengar i min mening då de ska gå till ungdomar runt om i våra kommundelar.

Eskilstunas väl är vår väl

Jag hade förmånen (jag bjöd in mig själv då jag ansåg jag skulle vara där i egenskap av tjänsteman i Eskilstuna och politiker i Strängnäs) att få delta i mötet mellan kommunstyrelserna i Eskilstuna och Strängnäs. Det blev ett möte om samhällsbyggande i en ny tid och framtid präglad av ökad konkurrens, högre specialisering och demografiska skevheter. Hur ska två så skilda kommuner som Eskilstuna och Strängnäs överleva? Svaret var vidgade regioner med mindre fokus på enskilda kommuner utan snarare regioner.

I Eskilstuna håller man på att utveckla ett logistikcentrum som ska konkurrera om fjärdeplatsen i riket. Frågan är hur Strängnäs möter Eskilstuna på ett bra sätt så att en win-win-situation uppstår. Och inte bara i logistikfrågan utan även i andra frågor. Här måste vi på hemmaplan politiskt ta fram och kommunicera en plan för samhällsbygget i allmänhet och näringslivet i synnerhet.

Jag har i en debattartikel om hur vi ska organisera arbetet med näringslivsfrågorna i kommunen skissat på ett tänkt scenario. Det är ett inpass men det krävs en större skara från alla relevanta aktörer som kan skapa en samsyn kring de här frågorna så att vi till nästa möte med Eskilstuna framstår som mer visionära och mer entreprenöriella. Det behövs.

Det jag saknade som möjliga samarbetsområden, vilket förvånade mig, är kulturen där regionala samarbeten är nödvändiga för att få statliga medel. Ett annat är skolfrågorna och speciellt vuxenutbildningar, som ett område där det kan finns samarbetsytor.

Jag ser fram emot nästa möte. Och då ska jag vara inbjuden!

Vi står ut med med mycket bara vi vet varför...

Jag undrar vad barn- och utbildningsnämndens ordförande Lotta Grönblad (s) egentligen har lovat Långbergsskolans rektor, skolans föräldraförening och skolans elever? För vem skulle annars acceptera förslaget att bussa sina barn eller låta sig bussas genom Strängnäs under en obestämd tid utan en väldigt god orsak? Alla de skäl som anfördes häromdagen kändes som ett hastigt ihopkok av ogenomtänkta idéer.
Att oppositionens åsikter inte var önskade känns också som om agendan är dold. Så lägg nu korten på borden, alla ni som som vurmar för att bussa barn genom staden, vad är det Lotta har lovat er? Och hur kan ni låta 6- till 11-åringar bestämma i frågor som vuxna i kommunfullmäktige, vad ni än anser om dem, ska besluta om, och samtidigt kalla det för en exemplarisk demokrati?

Oppositionen bloggar här, här, här, här, här, här.

Långbergsskolan i BUN

Här kommer en sändning direkt från BUN:s möte om Långbergsskolan:

Kultur 10 överlever regnet

I helgen har kulturens alla aktörer visat upp sig. Ismo Railsson och Karin Svensson på Multeum har än en gång gjort ett hästjobb med en liten budget för att synliggöra kulturens många ansikten i stan. Bra jobbat!
Själv hade jag förmånen att få påannonsera Pianofrossan, där elever från Kulturskolans pianoundervisning fick chansen att visa vad de lärt sig. Det blev både Bach och Beethoven, men också moderna filmmusik-alster. Det är bra att barn och unga tidig lär sig att framträda, något jag tror de kommer ha stor glädje av senare i livet, även om det är nervöst. Ju fler gånger, desto lättare blir det!
Regnet, snålblåsten och kylan tog dessvärre udden av hela dagen. Jag besökte Västerviksscenen på eftermiddagen och fick njuta av Eskilstunas Key Town Harmony, en barbershopkör av bara tjejer, som utstrålade sådan glädje och värme, att väderrusket glömdes bort för en stund. Lycka till i de nordiska mästerskapen!
Själv hade jag förhoppningar om att återuppväcka min egen klubb Club Stormy Monday, men andra engagemang har helt tagit musten ur mig. Den energi som krävs för att engagera, planera och utföra en klubbaktivitet fanns inte. Det får bli en annan gång. Men klubben kommer att återuppstå...det är alltför många som saknar den och den behövs.
Kulturdagen kommer att överleva och förhoppningsvis med bättre resurser framöver. Vi behöver ett blomstrande kulturliv, inte enbart en regnig dag i början av maj utan året om. Det ökar nämligen attraktionskraften och möjligheten till en levande och dynamisk idyll. Men då behövs det fler scener där kulturen kan visa upp sig på. Här hoppas jag att det på Visholmen kan uppstå en ny scen

Jag ser fram emot Kultur 11.

Sveriges Kommuner och Landsting - 10 punkter för en bättre skola - MyNewsdesk

Det här inpasset är ett år gammalt men ju mer jag förstår av hur skolan fungerar ju mer anser jag dessa skribenter har rätt.

Sveriges Kommuner och Landsting - 10 punkter för en bättre skola - MyNewsdesk

Behåll små fungerande och efterfrågade skolor

Idag sätter vi i Strängnäspartiet ner foten i skolfrågan. Läs Margits och Eriks debattartikel i dagens Strengnäs Tidning.

Resignation är en dålig vägvisare

Mats Werner har på sin blogg tagit upp problemet med näringslivspolitiken i kommunen med anledning av Svenskt Näringslivs ranking över företagsklimatet i kommunen. Strängnäs har på kort tid tappat mycket mark och rankingen avslöjar att den dynamiska idyllen Strängnäs måhända är idyllisk men dessvärre inte dynamisk.
Jag har tidigare skrivit om de planer på privatisering av näringspolitiken som nu utreds och om hur en sådan lösning kringår demokratin. I praktiken innebär bolagisering en avdemokratisering av en central kommunal angelägenhet.
Det anser jag är fel och förödande. Politiker får inte resignera på det här sättet som majoriteten nu gör utan måste söka breda lösningar. Det misslyckas de nuvarande styret med. Och just resignation verkar vara är ett mönster och signum hos den sittande majoriteten. Vi ser det bland annat i skolfrågan där majoriteten inte längre tror på en konkurrenskraftig kommunal skola utan försöker göra Strängnäs till en friskolekommun. Friskolor, vinstutdelande eller ej, ökar valmöjligheterna för våra barn och unga att välja alternativ som passar dem, men lika fel som enbart ett kommunalt alternativ var tidigare, lika fel är den ensidiga lösningen friskolor som majoriteten nu styr mot. Det måste finnas en balans på skolområdet och då kan inte politiker resignera för det faktum att det är dyrt och svårt att utföra vårt uppdrag. Det finns en moralisk förpliktelse att leverera alternativ för alla, det tycks sittande majoritet helt glömt bort. Det vi sett den senaste tiden, med frostiga förhållanden mellan regering och opposition är också ett tecken på resignation och det är ett dåligt sätt att leda en kommun på. Att leda är att visa vägen och inte bara den väg som leder ut ur möteslokalen.

Kulturens verkan på vårt välbefinnande

Lena Andersson skrev i förra veckan en underbar ledare i DN på temat vad konsterna är bra för.

Hon inleder sin ledare:

"Blir man en bättre och mer insiktsfull människa av konst och kultur? I så fall vore litteraturkritiker, författare, konstnärer, regissörer och skådespelare särdeles fantastiska och mogna personer, då de arbetar med det hela dagarna under hela livet. Så är tyvärr inte fallet.

Mänskligheten begår alla misstag på nytt och på nytt trots att litteraturen, filmen, konsten och teatern, för att inte tala om forskningen, oavbrutet påvisar och förklarar mekanismerna bakom elände, elakhet och dårskap. Så vad är poängen med all konst om mänskligheten inget lär sig? Skönhetsupplevelser? Förströelse för stunden? Ska staten bekosta det?"

Lena Anderssons självklara ja, känns befriande i tider av rationell monomani och ekonomism.

I själva verket ställer hon det rationella och reaktiva djuret, som ekonomismen reducerar oss till mot den reflekterande intelligenta människan kapabel att skapa sin egen verklighet och öde, mot varandra.

Andersson skriver:

"Ty utan konst och kultur tillgängliga för alla vore livet ännu brutalare än det är."

"Till kulturens och konstens betydelse måste man förhålla sig en smula religiöst: Svårt att leda nyttan i bevis, man får tro på det och lita till uppenbarelsen och det egna uppfyllande mötet. Väldigt många har haft rena epifanier av kultur och konst. Den kan ibland rädda förståndet på en."

Låt alla få sitta ner vid kulturens och konsternas lägereldar, då känner vi oss mindre ensamma och livet, hur det än ter sig för envar, så mycket lättare att ha på vår lott.

Upp och ner i lokaldemokratin

I Sotenäs vill fullmäktiges ordförande lägga ner kommunfullmäktige. Om det står det att läsa här. I Strängnäs går vi åt andra hållet. Vi ökar med sex ledamöter efter höstens val, till 55 från dagens 49. Upp och ner således. Men det är fortsatt så att det är få röster som hörs. Det ändrar inte antalet kommunfullmäktigeledamöter på. Däremot skiljer sig kostnaden för att hålla dessa röster vid liv.

Tillägg:
Dag Bremberg kommenterar det felaktiga påståendet som Björn Lind (fp)far med i Måsen om att Strängnäs måste ha 55 mandat. Läs Dags inlägg här.

Tillägg 2:
Niklas Strömberg (sp) har i dagens Strengnäs Tidning pekat på hur det står till med demokratin i kommunen i ett svar till folkpartiets Helena Hallgarn. Tungorna verkar vara kluvna i folkpartiet.

Idag träffade jag näringsministern

Näringsminister Maud Olofsson besökte idag min arbetsplats Rinmangymnasiet. Hon presenterade regeringens vårproposition och gjorde det i sällskap av ett stort lokalt pressuppbåd och många elever. Eskilstuna Kuriren rapporterar om hennes ärenden här.

Jag fick en pratstund med näringsministern efter hennes presentation.

Därför står jag på Strängnäspartiets lista!

Jag och min familj flyttade till Strängnäs för att vi fann bra boende och en bra skola för våra barn på behagligt avstånd från Stockholm. Både jag och min hustru Pernilla jobbade då i Stockholm. Att Pernilla vuxit upp här och hade sin familj här var också ett plus. Den lite längre flytten till Skåne där jag kommer ifrån var aldrig aktuell. Vem vet på ålderns höst vart det bär iväg, men ännu är det en bit kvar till dess och just nu är det Strängnäs som gäller för mig, Pernilla och våra barn. Det är därför jag är engagerad i Strängnäs framtid.

Vi flyttade till Strängnäs sommaren 2006 och i september samma år gick jag ner till dåvarande Thomasgymnasiet och röstade. Min lokala röst föll på miljöpartiet. Föga visste jag om vad miljöpartiet hade för aktiva politiker i staden eller vilka frågor som partiet drev i Strängnäs. Däremot kändes det angeläget att rösta på ett parti som hade en helhetssyn med miljöperspektiv som jag tycker är centralt för en ort som Strängnäs, med sin historia och sin vackra natur. Den gångna mandatperioden har visat att det fortfarande är angeläget, men 2010 är det ett annat parti som får min röst.

Strängnäs kommun är intecknat till över 2 miljarder kronor. Varje strängnäsbo, ung som gammal har en skuld på ca 80 000 kronor. 2008 gick kommunen back ca 700 kronor per kommuninnevånare enligt Statistiska Centralbyrån. Våra skatter räcker inte till att betala av på skulden trots den extremt höga skattehöjningen på 90 öre häromåret. Bara räntorna uppgår till uppskattningsvis 60-70 miljoner kronor årligen, det är tre gånger den budget Kulturnämnden, nämnden jag sitter i, har. Idag lånar vi pengar för att betala räntor. Det förstår vem som helst att det inte är sunda finanser. Den mörka ekonomiska verkligheten ska ställas i kontrast till en annan ljusare bild.

Strängnäs har en positiv inflyttningstrend, de företag vi har är framgångsrika i sina branscher, vi har ett rikt kulturliv, vi har en attraktiv boendemiljö och Strängnäs kommun är strategiskt beläget i Sveriges största tillväxtområde.

Det är tillgångar man kan belåna, men frågan är hur mycket och hur länge kan vi låna innan vi naggar kommunens huvuduppdrag skola och omsorg i kanten? Redan idag får skola och omsorg mindre resurser. De 700 kronor per kommuninnevånare och år som kommunen går back med tas från våra barn och våra äldre. Att fortsätta så är att springa ifrån vårt ansvar och vårt uppdrag.

Idag har vi en kommunalskatt långt över riksgenomsnittet och dessutom höga kommunala avgifter. Strängnäs kommun ligger ett helt verksamhetsår efter ekonomiskt. Detta trots att vi har den största befolkningstillväxten av alla kommuner i Mälardalen. Vi kan bara förlita oss på att ännu fler ska flytta in i kommunen för att på så sätt få mer skattemedel, men handen på hjärtat: Hur mycket lockar höga skatter och dyrt VA? Frågan vi måste ställa oss är om den kommunala servicen i Strängnäs kommun är prisvärd. Får vi tillräcklig kvalitet för det vi betalar? Använder kommunen våra skattekronor effektivt?

Fortsätter vi med skattehöjningar och dyrare avgifter undergräver vi det som är viktigast av allt och det som är vår plikt: att se till så att våra barn och äldre får det de behöver. Det som är oroväckande är att inget tyder på att skuldberget kommer att minska, trots att kommunalrådet skryter om rekordår och om hur Lean ska öka den kommunala produktiviteten. Rekord gäller inte bara för överskottet som nota bene är resultatet av tillfälliga tillskott från statskassan, lärartätheten är också på en rekordnivå. Den har aldrig varit lägre.

Man kan undra hur det blivit så.

Min förklaring är att Strängnäs är kvar i en tid som påminner om brukserans. Kommunens mäktiga och ofta egenmäktiga män och entreprenörer bestämmer villkoren för kommunens utveckling. Det som är vår gemensamma framtid bestäms i närheten av få. Ansvaret att sköta kommunens ekonomi är på delegation till någon. Vem vet vi övriga inte riktigt. Demokrati är inte är självklart för alla och det är därför som partier som Strängnäspartiet finns och har funnits sedan 1992.

Tillståndet i Strängnäs kommun är ytterst otillfredsställande och olyckligt, frustrerande för alla som flyttar hit och som upplever hur möjligheten vid Mälaren som Strängnäs kommun är, kohandlas bort. Stadens hierarkiska och patriarkala arv från kyrkan och militären gör sitt till och att Strängnäs befinner sig en framtidsskugga är i skenet av det fullt förståeligt. Det är denna skugga som kostar oss Strängnäsbor en massa pengar. Det är det omoderna och otidsenliga Strängnäs som blöder.

Det moderna Strängnäs har vi inte sett ännu. Det är däremot dags att öppna dörrarna för det. Och öppenhet är nyckeln. Ju fler som får höras och lyssnas på, desto bättre blir besluten. Att vinna val innebär inte enbart att man har rätten att bestämma utan i lika stor utsträckning har förpliktelsen att lyssna på sin ibland bättre hälft. Det vi har sett i Strängnäspolitiken de senaste åren är det motsatta. Förhållandet mellan regering och opposition har präglats av misstroende och missämja. Centern och folkpartiet, politiska blodsbröder i kommunen har söndrat och härskat sig till makten i flera mandatperioder, och trots att de samregerar med socialdemokraterna så styrs Strängnäs i realiteten av nio mandat, de som centern och folkpartiet har tillsammans.

Min slutsats är att något är fel i Strängnäs och det har blivit dags att ändra på det. Därför har jag engagerat mig i Strängnäspartiet och jobbar jag för en förändring och förnyelse av kommunen, utan lojalitet till något särintresse men med intresse för allas röster i sakfrågorna. Under det gångna halvåret har jag suttit i kulturnämnden och fått en inblick i förutsättningarna för en liten nämnd. De är tuffa. Kulturfrågorna kräver kompetens, men sätter man sig in i frågorna finner man att den fula ankungen faktiskt kan bli en svan som alla kan bli stolta över. Och det har vi ett stort behov av i Strängnäs. Jag kommer att återkomma i kulturfrågorna.

I valet i höst ställs de som vill fortsätta att inteckna framtiden bakom lyckta dörrar mot de som vill ha ett modernt och demokratiskt Strängnäs, de få mot de många, det gamla mot det nya. Min röst lägger jag på Strängnäspartiet, för att partiet liksom många med oss vill se ett modernt och demokratiskt Strängnäs.

Debatten om framtiden

Kommunfullmäktige höll på måndagen allmän debatt om framtiden. Många bra saker blev sagda och mycket att av det som sades kan jag skriva under på, men det jag saknar är de riktigt långa visionerna. De som sträcker sig långt in i framtiden. Strängnäs kommer att vara en annan kommun om 13 år alltså 2023 till tidpunkten för 500-års jubileet. Det perspektivet och ännu längre hade Dag Bremberg.
Moderaternas Christer Alvin berättade om en saga om hur kulturen kan bli en hävstång för kommunen. Den drog ner stora applåder med all rätta. Sossarnas Leif Hård ansåg att moderaterna är bra på att berätta sagor. En lättköpt poäng av någon som står för en pessimistisk syn på framtiden. Han vill som i Eskilstuna införa gratis kollektivtrafik för vissa grupper för att stimulera resandet med kollektivtrafik. Det är inte en hållbar väg. Det vet man i Eskilstuna. Det kostar mer än det smakar.

Entreprenörskap ett måste inom skolan

Är nyss hemkommen från Campus där Sörmlands UF-mässa hållits. UF betyder Ung Företagsamhet och är ett koncept som finns på skolor runt om i landet för att stärka barn och ungdomars kunskaper om entreprenörskap.

800 elever presenterade sina företag och tävlade i åtta olika kategorierier. Bästa UF-företag blev Europaskolans Asher UF som löser problemet med aska i eldstäder. Europaskolan satsar på UF-verksamhet på skoltid och läraren Robert Berg gör ett gediget jobb under parollen Välkommen till verkligheten. Han lyckas utomordentligt och blev i fjol utsedd till årets UF-lärare i Sörmland. Kudos Robert!

Ur ett kommunalt perspektiv var UF-mässa däremot en klen tillställning. Thomasgymnasiet fanns inte representerat i något avseende trots att mässan hölls på Campus.
Strängnäspartiet kommer att motionera om att UF ska finnas i grundskolan och vara ett obligatoriskt moment på gymnasienivå. Om inte förr så hösten 2011 kommer gymnasiereformen som införs att se till så att entreprenörskap blir del av program. Inte en dag för sent.

Rättelse:

Det är mänskligt att fela och jag har dragit en förhastad slutsats. Tydligen var Thomasgymnasiet representerat och jag ber om ursäkt för att jag inte noterat detta.

Egenvård inget för män enligt landstinget

Hur är det egentligen ställt med jämställdheten? Man kan undra när man tar en titt i landstingets egenvårdsguide. Är det så att män bara kan ta hand om sin egen inkontinens?

Dansbandskamp före lärare

Kan det kallas för egenmäktigt förfarande?

Kommunalrådet Jens Persson (c) har på delegation tillskjutit 600 000 kronor i skattemedel till Dansbandskampen utöver den miljon kronor som evenemanget redan fått. Det framgår av Margits bloggartikel. Margit skriver:

Han berättade också varför han beslutade om pengarna till dansbandskampen på delegation. Han sa: "Det fanns ingen majoritet för dansbandskampen, därför fattade jag beslutet."

600 000 kronor är en och en halv lärartjänst. När ska Jens Persson öka lärartätheten på delegation?

Bolagisera inte bort Strängnäs

Näringslivsfrågorna är viktiga för Strängnäs framtid. Jag har skrivit om detta här. En ansträngd ekonomi kräver att vi höjer vår attraktionskraft i Strängnäs så att företag väljer att etablera sig i kommunen. Och vi har mycket som talar för oss, men att skapa ett bolag som tar hand om näringslivsfrågorna så som Björn Lind (fp) vill är att gå fel väg. Jag och Margit har skrivit en debattartikel om detta i dagens Strengnäs Tidning.

Tillägg:
Mats Werner förklarar på sin blogg föredömligt varför ett näringslivsbolag är en dålig idé.

Strängnäsborna inte nöjda med kommunen

Tidningen Dagens Samhälle har sammanställt ett nöjdhetsindex baserat på SCB-statistik. De variabler tidning fört samman är: "Bra att leva i", "Kommunal verksamhet" och "Möjlighet till inflytande". Uppgifter om 190 kommuner finns tillgängliga i SCB:s databaser. Strängnäs hamnar på 177:e plats. Klart under genomsnittet.
Jag konstaterar att det är ännu en i raden av bottennoteringar i de olika index som Dagens Samhälle gjort det gångna året. Det är dystert och ger en signal om att det behövs krafttag. Dessvärre har vi i Strängnäs kommun en politisk ledning som tycks veta bäst och är döv för såväl opinion som reson.
Rösta bort C+FP+S i höst, om inget att annat så för era plånböckers skull! Nöjdare än så här måste högt beskattade kommuninnevånare mitt i Sveriges största tillväxtområde vara.

Strengnäs Tidning har också uppmärksammat rankingen här.

Modern geopolitik?

Om Grekland borde sälja öar till tyskarna vad borde då USA göra? Sälja Texas?

Fel kur Björn Lind!

Björn Lind vill bolagisera näringslivsfågorna. Det framgår det av en artikel i Strengnäs Tidning. Lind pekar på att Strängnäs har goda förutsättningar: bra kommunikationer, nära till Stockholm, gott om fastigheter osv. men att arbetet inom förvaltningen med de här frågorna inte fungerar ändamålsenligt. Björn Lind menar att bolagisering är bästa sättet att sköta näringslivsfrågorna.
Det är inte formen det är fel på Björn Lind, det är ambitionen och viljan!
Hittills har väldigt lite talats om just näringslivets roll i det framtida Strängnäs. Att bolagisera strategiskt viktiga frågor är ännu ett sätt att minska insynen och tulla på de demokratiska principerna, ännu ett sätt att gynna de som redan idag gynnas.
Vi behöver mer samverkan mellan kommuner, regioner och med företag. Men bolag utan vinstsyfte är en struktur som försöker gå runt demokratin. Sånt har vi tillräckligt av i kommunen som det är. Näringslivsfrågorna är av yttersta vikt för kommunens ekonomi, och det är bra att Lind har sjukdomsinsikt. Men kuren är dessvärre fel!

Jamie OIiver säger allt om mat och barn

Den världskända kocken Jamie Oliver avslöjar hur viktig maten är för oss. Han understryker vikten av att vi är medvetna om vad det är vi stoppar i oss själva och våra barn. Jamie Oliver pratar om förhållandena i USA, men hans resonemang är lika relevant för oss här hemma. Det är dags att börja göra något. Många är engagerade men det måste bli en rörelse som på allvar kan förändra både attityder och aktörer.

Jämställt? Inte i idyllen.

För ett halvt år sedan debatterades Larslundaprojektet. Margit har bloggat om mötet med kommunalrådet Jens Persson och Idrottsalliansen. Projektet rådde det enighet om innan den valda majoriteten fick sätta sig i opposition. Bland annat skulle anläggningen tillgodose behovet av en modern idrottsanläggning i en kommun i tillväxt. Mindre idrotter skulle få bättre förutsättningar och på så sätt även göra så att flickors behov av idrott tillgodosågs bättre.
När den valda majoriteten fick gå frångick den s-ledda majoriteten sitt åtagande. Det skulle inte bli något Larslundaprojekt. I stället skulle 25 miljoner kronor investeras i en upprustning av Vasavallen. Strängnäs Gymnastikförening representant Conny Lundevall sa på mötet att varje investerad krona på Vasavallen var en investering i pojkar. Gymnastikföreningen består till till 90 procent av flickor. Flickor som tränas av flickor och som är mycket ambitiösa. Föreningen har under många år arbetat för en permanent träningsanläggning där mattor och redskap inte ska behövas plockas fram vid varje träningstillfälle, där en träningsgrop finns permanent som skulle kunna lyfta föreningens duktiga gymnaster närmare elitskiktet. Jag talar i egen sak här det ska jag medge som har två döttrar i föreningen. Men jag sitter inte i styrelsen och jag vet att det som arbetar med föreningen har kämpat förgäves i åratal för att få till stånd bättre träningsmöjligheter för alla sina gymnaster.
Idag publicerar Dagens Samhälle en ranking på hur jämställda kommunernas idrottsatsningar är. Strängnäs hamnar på 233:e plats av landets 290 kommuner. I det manliga nätverkens Strängnäs finns en förkärlek för fotboll och ishockey. Därför bör man lägga stor vikt vid Conny Lundevalls ord. En satsning på Vasavallen (ishockey, fotboll och tennis) är en satsning på pojkar. Vill vi ha det så? Är det bra för jämställdheten?
Min ståndpunkt är att det inte bra för någon. Och de som skadas mest är pojkarna. I längden. När ska maktens män börja fatta det?

YouTube - Daniel Karlsson på Take Action, Eskilstuna

Igår fick jag ståpäls när Daniel Karlsson känd från Idol 2007 sjöng på Take Action i den otroligt vackra konsertsalen på Stålforsskolan. Idag kallar sig Daniel The Moniker.
Fem duktiga elever anordnade en stödgala till förmån för Barncancerfonden. Mycket bra musik och härlig värme. Tack!



Daniel Karlsson aka The Moniker på Take Action på RinmanTV

Persson gör helt om

Det här är nästan farsartat:
Veckorna innan detta inslag i SVT:s Östnytt igår röstade kommunalrådet Jens Perssons parti (c) nej i kommunfullmäktige till närodlad och ekologisk mat i kommunal regi som vi i Strängnäspartiet motionerat om.
I inslaget gör Jens Persson helt om. Och det visar att vi i Strängnäspartiet hade och har rätt. Barn och unga är vinnarna här. Centern är de stora förlorarna, som vek ner sig kommunfullmäktige. Närodlat och ekologisk mat är det enda hållbara. Vem vill samarbeta med Centern under nästa mandatperiod när de inte vågar stå upp för sin egen politik och grundläggande ideal? Vad värre är, är att Jens Persson offentligt tar åt sig äran i frågor som han inte vågar driva själv. Det är oanständighet och ryggradslöst. Persson må stå i det offentliga rampljuset men i politiken är han förpassad till skamvrån.

Kommunfullmäktige Jens Perssons förslagsverksamhet

Jordbruksministern Eskil Erlandsson (c) är på turné för att få kommuner att anamma närodlad ekologisk mat. Förra veckan var han i Strängnäs och för att uppmärksamma komunalrådet Jens Persson (c) om hur viktig denna fråga är. Jens Persson är vanligtvis mer än lovligt lomhörd i frågan. Hur ska man annars tolka den dövhet med vilken Strängnäspartiets motion om närodlad och ekologisk mat till elever och äldre blivit bemött i kommunfullmäktige? Döm om min förvåning när jag på annat håll  i bloggosfären läser att Persson vill sätta Strängnäs på matkartan med just närodlad och ekologisk mat. Är det partipiskan som vinit eller har Persson använt debatten i kommunfullmäktige som politisk förslagsverksamhet åt Centern?

Christer Alvin (m) tar upp detta in sin blogg här.

PS. Eskil Erlandsson har även besökt Eskilstuna. Vår kökchef Anders Lundgren har av Erlandsson mottagit ett hederspris för mycket förtjänstfullt arbete med Rinmangymnasiets elevmatsal. Jag har berört Anders otroliga arbete i flera blogginlägg (här och här). Anders har lyckats servera näringsrik och god mat mycket kostnadseffektivt. Hans framgångsrecept ser ut så här: kökschef med mångårig erfarenhet av kommersiell restaurangverksamhet, rätt attityd hos personalen och hårt arbete. Min sammanfattning är att matkvalitet handlar om en sak: KOMPETENS. DS

Mariefredsmamman

Att den kommunala maten kommer att bli en het potatis i valet är givet.
I Mariefred kämpar bland annat Bitte med frågan. Jag har kommenterat hennes synpunkter om ett fjärde centralkök i kommunen här.
De ekonomiska argumenten gör många defensiva och återhållsamma anser jag. Att lösa vår ekonomiska bekymmer kan bara göras med en offensiv satsning som stärker attraktionskraften i kommunen. Att placera ett centralkök i Åker är att gå i andra riktningen. Småskalighet är det vi bör eftersträva, inte centralisering.

Bra mat lika viktigt som behöriga lärare

Den här frågan kommer att vara viktig framöver. I dagens Strängnäs Tidning debatterar jag, Margit och Claes om matkvalitet i skolan.

Bra mat lika viktigt som behöriga lärare

Kommunen utreder nu möjligheten att konkurrensutsätta centralköket Ärtan, som leverar mat till kommunens skolor och äldreboenden. Men konkurrensutsättning i sig är ingen garanti för hög matkvalitet. Fler åtgärder måste till. Bland annat måste maten tillagas lokalt, kompetens måste tillföras och kvaliteten ständigt utvärderas.

 Foto:

http://www.flickr.com/photos/galant/ / CC BY 2.0

Vinterpoesi

Häromdagen skrev jag på Facebook att det varit vinter och vitt så länge att jag inte vill att det försvinner.

Här är några rader på samma tema:

kylan har fått en vän
i min själ
den talar tyst
stillsamt o nyfiket
fartvinden
har försvunnit
i ett vitt kallt hav
som nästan är jag

Hoppas att ni alla får ett bra 2010 och att vintern blir riktigt lång och att vi fryser tiden en liten stund...