Här kommer mitt anförande jag höll på Creative mode på Multeum i fredags: Patrick Baltatzis heter jag. Jag jobbar på Mälardalens högskola med kommunikation, är i grund och botten journalist och kaospilot, är politiskt aktiv i kommunen, hobbymusiker, och är gift med en designer. Vi har tre klädmedvetna tjejer i hemma i vår hage. Efter att Katja frågade mig om jag ville ställa upp på det här, började jag förstås fundera och problematisera, min favoritsysselsättning för övrigt. Vad tycker jag egentligen om kläder? Vad är kläder? Och vilken betydelse har de för mig? Idag står jag här i secondhand-kläder. Den här kombinationen av plagg har jag inte burit förr, däremot har jag föreställt mig den. Plaggen skulle ha använts på en konferens i bemötande för kommunanställda där jag hade rollen som moderator. Av uppenbara skäl blev det inte så. Jag skulle ha framstått som ung, klassisk och lite snobbig, inför den medelålders socialsekreteraren, SYV-konsulenten och förskolelärarinnan. Som kommunikatör är kläder givetvis ett intressant och användbar kommunikationsmedel. För när jag klär mig, klär jag inte i ett personligt signalsystem enbart utan jag klär dessutom min omvärld. Jag hänger på den en frack av fördomar och förutfattade meningar. Vad vore vi utan kläder? Utan kläder är vi nakna. Hur många vågar ställa sig här nakna? Hur många vågar visa vem de är? Hur många vet vem de är? Det här är centrala frågor i all medveten kommunikation, vare sig man är person eller organisation. Så ser jag på kläder professionellt och som en utåtriktad företeelse. Kläder fungerar inåt också. Kläder är för mig en uppsättning roller jag kan plocka ur garderoben, men mest, om jag ska vara uppriktig, ett sätt att säga till mig själv: Fy fan vad snygg du är! Jag mår som bäst, när jag efter att ha stått i en skållhet dusch i femton minuter, det är här alla mina idéer föds, stiger ur fylld av energi och letar i garderoben, och försöker klä mig i känslan jag bär på inombords. En snyggt och personligt klädd person är en som ett leende. Oemotståndlig. Det är en säljares bästa egenskap: att vara oemotståndlig. Och någonstans bor det en säljare i mig. Vare sig det är som kommunikatör, politiker eller musiker. Och känslan av att vara oemotståndlig är härlig! Men jag anar även en annan djupare sida av mitt förhållande till kläder. När jag inventerar de senaste årens klädköp inser jag att i huvudsak köper i andra hand. Jag köper andra mäns kläder. Det är en intressant och på samma gång en lite skrämmande iaktagelse. Kanske är mina klädköp mer än vad som i förstone kan betraktas som snålhet och jakt på en garderob till ett skäligt pris. Tänk om det är ett sökande efter rollen som man och ett försök i fåfänglighet att ärva andra mäns identitet och historia? Som ett sätt att undvika nakenheten, att vidmakthålla en roll som blivit otydlig i crossoverns tidevarv, ett sätt att få svaret på vad det innebär att vara man. Skulle dessa frågor visa sig vara av mer akademisk natur nöjer jag mig med att ge kläderna rollen som min bästa vän. Fy fan vad snygg du är, kan åtminstone inte jag bli trött på att höra.
Publicerat på http://www.baltatzis.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar