Tröskeleffekt blir stort

Ordet tröskeleffekt kommer att bli mer och mer användbart framöver. I gårdagens P1 larmades om biologiska tröskeleffekter. Men det finns även inom andra områden. Inte minst psykosociala sådana när vi anstränger våra medarbetare genom besparingar, krav på ökad produktivitet och större ansvar. Det går till en viss gräns. Sedan blir det moras och människor går i väggen och blir egentligen aldrig de samma. Hur hanterar vi detta?

Ny kulturpolitik påverkar oss

Gårdagens budgetpropp innebär en ny syn på kultur.

Statliga inkomstgarantier kommer inte att delas ut till kulturabetare och det ondgör sig med all rätta Barbro Hedvall över i DN idag.

Det är ett tråkigt samhälle vi får om vi inte har råd att premiera saker som inte får marknadens gillande, anser jag.

Portföljmodellen blir verklighet vilket innebär att kultur blir en regional företeelse. Maria Schottenius skriver i DN:

"Portföljmodellen innebär att staten släpper ifrån sig närmare en tredjedel av kulturbudgeten och motsvarande ansvar till kommuner och regioner. Det kommer att krävas extremt kunniga och starka politiker för att hävda en nytänkande och experimentell kultur på lokalplanet i konkurrens med vårdplatser och skolmat. Ett högriskprojekt."

Jag kan inte låta bli att reflektera över den situation vi befinner oss i Strängnäs, där kulturnämnden fått det enskilt största sparbetinget i kommunen på 7,5 procent, men när det extra statsbidraget på 23,8 miljoner kronor ska tillföras kommunen kan inte nämnden räkna med något som helst tillskott. Istället kan pengar komma att tillföras projekt som Dansbandskampen, med ett kulturellt tveksamt värde.
Det är den här utarmningen Schottenius varnar för. Jag ställer mig i hennes kör.

Satsa statsbidragen på att utveckla skola i kommunal regi

Lärare ägnar för lite tid åt sina elevers lärande. Det konstaterar Svenskt Näringsliv i en rapport. Rapportförfattarna skriver:

"Skillnaderna i lärarnas tidsanvändning mellan skolorna visar att det går att öka tiden för lärande, en åtgärd som även stöds av forskning som visar att det är viktigt för kvalitén att tillräcklig tid ägnas lärande. Lika viktigt är förstås innehållet i det pedagogiska mötet mellan lärare och elev. De stora skillnaderna i kostnader visar att det finns skäl för de skolor som har höga kostnader i olika avseende att analysera vad kostnadsskillnaderna beror på och om och hur kostnaderna kan minska utan att man gör avkall på kvalitén."

Om tesen håller innebär det att det finns potential för både besparingar och ökad produktivitet. Här behöver vi skolor och skolledare som antar utmaningen att visa att skola i kommunal regi är ett utvecklingsbart koncept och även det föremål för innovativt tänkande.
Strängnäs får 23,8 miljoner kronor i ökat statsbidrag nästa år. Dessa medel kommer i huvudsak att tillfalla Barn & utbildningsnämnden, trots att kommunen solidariskt bett nämnderna krympa sina budgetar 2010. Jag skulle personligen vilja se att de pengarna gick till en effektivare skola och fördelas på de som vill utveckla den kommunala skolan i riktning mot ökat lärande för mindre pengar.

Majoriteten skiljer på press och pöbel

Vi var några stycken som ville höra vad Strängnäs makthavare skulle säga till pressen i Visholmsfrågan på onsdagen. Därför infann vi oss för få lyssna på den sittande majoritetens representanter, tant röd, tant blå och tant grön. Men vi var inte välkomna, åtminstone inte när pressen var närvarande. Inför den samlade presskåren, bakom lyckta dörrar lät damerna sedan avslöja att de fortfarande inte var överens. Jag kan nästan förstå varför de inte ville släppa in oss. Genant, både i ord och i handling.
Margit bloggar om spektaklet.

Bevara Visholmen! växer

De senaste dagarna har Strengnäs Tidning uppmärksammat turerna kring Visholmens framtid. Kommentarerna är många och eniga. Margit bloggar om turerna.
Jag konstaterar att hela historien är märklig. Det brister väldeliga i kommunikationen mellan kommunens olika instanser och oredan både pinsam och besvärande för majoriteten. Odemokrati i full blom!
Strängnäspartiet vill förklara området för fredad mark och ett rekreationsområde som bör exploateras varsamt. Jag vet att många tycker likadant. Facebook-gruppen Bevara Visholmen! växer sig allt större och snart blir det dags att samla engagemanget till en manifestation. Är du inte med i gruppen gå med om du har ett FB-konto eller skaffa ett nu. Det är värt det!

En brobyggares första dag på jobbet....

Jag var nog inte en brobyggare igår i kulturnämnden. Jag hade andra avsikter. Snarare blev och var jag en "firestarter". Men för att kunna bygga något nytt måste man ibland ta bort det gamla. Skogar behöver ibland en brand för att ny vegetation och berikande flora ska kunna växa upp. Hus behöver rivas för att ny arkitektur ska kunna få en plats. Ibland behöver vi nollställa oss för att kunna tänka nytt, sudda ut de gamla anteckningarna och starta med ett blankt papper.

Ideologier är till sin natur värdekonservativa, de vill liksom inte förändras och det är ok, men när ideologiska argument kommer in i debatten om ekonomiska prioriteringar tycker jag att man springer från sitt ansvar och riskerar att förlora det man håller kärt.

Igår var mitt första första mötet i kulturnämnden i Strängnäs och jag måste säga att det kunde inte varit vid ett bättre tillfälle. På agendan var budgetnedskärningar på knappa 1,7 miljoner kronor, ett sparbeting på ca. 7,5 procent. När vi skiljdes var nämnden oenig.

Strängnäs kulturnämnd har två rejäla kostnadsposter; Multeum och och Kulturskolan. Men det som fick stryka mest på foten var bidragen till föreningar, som i princip togs bort helt. Sittande majoritet lanserade förslaget om att arrangemangsbidrag skulle frysas inne under 2010 för att skona studieförbunden ifrån alltför stora nedskärningar, med motivet att det försörjde en flora av aktiviteter och föreningar i sin tur. Det tycker jag är en rimlig ståndpunkt. Fp påpekade för sina kollegor i majoriteten att på det här sättet frysa arrangemangsbidraget, som under 2009 uppgick till nästan 400 000 kronor, var att fega sig ur situationen - att anamma en princip där ingen får något istället för att ha modet att göra prioriteringar. Jag tycker FP har en viktig poäng här.

När vi kom in på övriga nedskärningar på de stora utgiftsposterna Multeum och Kulturskolan var majoriteten övertygad om att Multeum skulle stå för merparten av nedskärningar. Kulturskolan skulle fredas till vilket pris som helst. Något som oppositionen hade en annan åsikt om. Jag fick i förpostfäktningen med mig oppositionen i ett offensivt förslag där föreslagen avgiftshöjning på 150 kronor per termin på Kulturskolan skulle vara ännu högre, med motivet att istället för att höja lite för att möta besparingskravet höja ytterligare så att de finns möjligheter att utveckla verksamheten. Alla är ju rörande överens om att Kulturskolan ska vara tillgänglig för fler och barn står idag i upp till två år i kö för att komma till Kulturskolan.

Oppositionens förslag reste en ideologisk vägg bland socialdemokraterna i nämnden, främst hos Göran Svärd som ansåg att att mindre bemedlade föräldrar inte skulle ha råd att ha sina barn i Kulturskolan. Jag menade att om vi ska höja avgiften så som chefen för Kulturskolan Agneta Klingberg föreslagit så vore det väl skäligt att ta ut mer så att vi istället för att lansera en neddragning kunde avisera en satsning på ytterligare resurser till Kulturskolan. Efterfrågan är så pass stor att det vore logiskt att faktiskt höja avgiften, menade jag. Göran Svärd förstod nog inte det vidden av mitt förslag utan fastnade i en ideologisk rättvisereflex som föranledde ordförande Lotta Steneskog att ajournera mötet.

Konsekvensen blev att kulturchefen Christer Hermansson därför fick nya direktiv att ta fram ett underlag som nämnden kan fatta beslut om i oktober. Underlaget kommer att innehålla besparingar på Multeum på 495 tkr och för Kulturskolan på 55 tkr. Nästan alla besparingar på Multeum således, vilket känns såväl oproportionellt som ologiskt. På Kulturskolan finns en fungerande modell för betalning och en stor efterfrågan dessutom, men majoriteten tycker att det är på gränsen till pinsamt att vi har högst terminsavgift i Sörmland. Har man blicken fäst vid marken kan man ju förstås inte se himlen...

Nu börjar det..

På tisdag är jag på mitt första möte i och med Kulturnämnden i Strängnäs. Jag kommer att vara där för Strängnäspartiets räkning och hoppas kunna bidra med min och vår syn på hur kultur i kommunal regi bör se ut.

Strängnäspartiet är ett regnbågsparti med fokus på Strängnäs. 100 procent lokalt. Ett parti som aktivt söker samla perspektiv och ståndpunkter från såväl höger, mitt, som vänster, där pragmatismen och humanismen utgör grunden och är utgångspunkter i sakfrågorna.

Här hör jag hemma.

Strängnäs väl och ve är en hjärtefråga för alla som bor här och kommunens framtid bygger på kompromisser mellan kommunens alla intressenter. Därför måste dialogen och debatten, den eldstad på vilken goda politiska lösningar bereds, hållas vid liv.
Det vi ser hända idag, trots bloggar och andra nya medier, är att medier som större delen av kommun-innevånarna har tillgång till tappar intresse för politiken. Det som rapporteras och kommenteras i exempelvis Strengnäs tidning förstärker känslan av att politik är ett samtal för de redan invigda.

Jag menar att det är en farlig utveckling och jag tror att det flesta politiker håller med mig om det. Jag är övertygad om att kulturen har en viktig roll att fylla, genom att på olika sätt uppmärksamma oss om vilken väg vi är inne på, och vilka utmaningar som vi står inför. Kulturen i Strängnäs bör vara vår hovnarr och inte enbart vår konkubin.

Den politiska apparaten måste ta ytterligare steg ut i offentligheten, och säkerställa att den politiska processen och förvaltningen av politiska beslut får en god offentlig genomlysning. Vi måste hitta ett motgift mot den farsot som leder oss ut i det dolda och dunkla. Större öppenhet hör jag från få politiska vrår. Dock inte från Strängnäspartiet. Och Strängnäspartiets kulturpolitik är politisk.

Personligen är jag övertygad om att politikens förmåga till kompromisser ger den dess legitimitet. Kompromissen är styrkan i ett fungerande politiskt system - och inte svagheten som många politiska alfa-hanar tycks tro. Ju fler och bredare kompromisser desto bättre demokrati. Här finns det åtskilligt att göra tror jag och det är på nämndenivå som kompromissen har sin faktiska hemvist. Därför ser jag med tillförsikt an mötet i kommunhuset kommande tisdag, och går dit med narrens tunga lätthet.