Björklunds ordning och reda

- Visst hade väl Sverige varit fattigare utan Zlatan, uppvuxen på Balkan...

En freudiansk felsägning av den sverigedemokratiske utbildningsministern.

Grattis Jens!

Grattis till Jens och Bok & Form i Strängnäs som haft förmånen att få formge Drottning Silvias bönbok. Nu har boken kommit ut och Svenskan skriver om den här.

Varning! Nördigt.

Jag har en källare och där finns allehanda skrot. Jag jobbar med stenåldersteknik - elektronrör. Men jag är inte värst. Den här killen är underbar. Han bygger allt själv. Lyssna och...ja, njuta kan man väl ändock inte, men fascineras.

Visholmen igen...

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Slaget om Visholmen handlar om mötet mellan det nya och gamla Strängnäs. En fight mellan de som väljer att bo i Strängnäs för dess kvaliteter som småstadsidyll och de som hemmablinda förringar Strängnäs värde. De senare företräder en samhällsbyggnadsmodell som i grunden bygger på kvartalskapitalism som företräds av entreprenörer med stark drivkraft och vilja. I Strängnäs är dessa synnerligen framträdande.
Jag förringar inte vikten av driftiga människor. Vi behöver fler sådana. Inom alla områden. Men driften måste styras av värden som är mycket större än att ha störst kristallkrona. Det saknar jag i Strängnäs. Jag saknar framförallt politisk drivkraft och politiker med en större agenda än att få ihop ekonomin, även om det är viktigt. Men det är inte viktigast. Ekonomi är medel för att uppnå ett samhälleligt värde. Entreprenörer är sällan goda samhällsbyggare. De är rastlösa vinstmaskiner. Gott så, men de ska inte styra samhällsbyggnaden.
Eskilstuna Kurirens kampanj för ett kommersialiserat Visholmen är ett stöd för entreprenörer som samhällsbyggare. Det är en farlig ståndpunkt och utveckling. Jag läser därför med glädje och befrielse Karl-Yngve Åkerström inpass på Voronovs lördags-odyssé. Voronov ser Visholmsdebatten som en kamp mellan bakåtsträvare och utvecklingsivrare. Opinionen är emot honom. Det visar inte minst Åkerströms inpass.

Poeten Patrick

Som kronisk episodiker återkommer mina passioner i sjok. Mina passioner blommar upp och tynar bort, för att efter en tid blomma upp igen. I en annan prakt eller åtminstone i en annan skepnad. Poesi är en sådan passion.

De senaste 24 timmarna har jag haft en stor känsla av oro. Det är tiden, tonerna, tempot och tankarna som samverkar till en stark känsla i mig. Och jag har svårt att vara oberörd. Viljan att skriva kryper fram.
Jag delar några rader med dig för att du ska få känna på hur det känns att vara mig just nu.

Året noll

Här bor mörkret,
Svart som sot
En mantel
en hantel
en plats för
vårt spel
Här är knivarna
Vita
O röda på morgonen
De fyller hålen
Attackerar målen
Sällar sig till alla ropen
O skålen.
Ymnigt hon blöder
Den skada hon göder
lierar sig med
livmodern
Blöder.