Monarkin är död. Länge leve demokratin!

Idag gifter sig Victoria Bernadotte och Daniel Westling. Monarkin och dess leverne är dokusåpa på hög nivå. Att vi har en liberal demokrati som omfamnar monarkin är för mig en gåta och en självmotsägelse av stora mått. Lena Andersson i skriver så  DN om uppmärksamheten kring bröllopet:

Det vi bevittnat är konformismens och konventionernas hämnd på queerperspektivets, mångfaldens och normkritikens insteg i samhällsdebatten. Mamma, pappa, barn. Klara könsroller, livslång tvåsamhet. Bröllop, äktenskap, reproduktion och familjelycka som svaret på den fråga som existensen är. Kristdemokraterna kan åka ur riksdagen utan harm i höst, de har segrat. Det entoniga samhället, där alla är överens om ”kärleken” och hur den ska manifesteras, har gjutits med trivialitetens betong. Ifrågasättandet av vad den kungliga familjesynen legitimerar och normerar har dränkts under alla pappershjärtan och hälsningar.

Monarkin är ett musealt föremål och bör sälla sig till vikingar och Sturar, som företräder idén om vissa familjers överlägsenhet, vilket är den bärande idén i en monarki och som Per Svensson skrivit om i boken "Monarkin har aldrig varit farligare än nu".

Lena Andersson skriver:

Den idén rullar i kortegevagn genom Stockholm i dag. Den är inget för ett demokratiskt samhälle att fira och kalla för kärlek, utan något att rösta bort.

Tillägg: 


På Newsmill.se har frågan om monarkins vara i Sverige diskuterats under en lång tid. En av de intressanta trådarna följer du här. Min ståndpunkt är att liksom kyrkan, ska monarkin skiljas från staten. Det är en konsekvens av sekulariseringen och av demokratiseringen av vårt samhälle. Vad gör vi med kungahuset? Bolagisera och börsintroducera! Det verkar vara stort intresse för prinsar och prinsessor även framgent, och den nya folkaktien Kungahuset kan säkert vara en bra placering.