Cykelbanor?

Jag hade förmånen att samtala med en god vän om att ta ansvar för vår framtid. Det gällde förstås miljön och om vi kan leva som vi gör. Min ståndpunkt är att vi har ett val. Att exempelvis ta cykeln eller att gå istället för bilen när vi ska ner på stan är ett sådant val vi bör överväga. Och visst är det mycket billåkande! För att vara en liten stad och kommunen har jag en känsla av att det är alldeles för mycket. Jag undrar vad man från politiskt håll tänker på när man utlokaliserar skolor som man nu har gjort med Thomasgymnasiet och Långbergskolan. Den har valt väg - bilismens.

Inte bilen under milen är en kampanj som vill få oss att agera annorlunda. Och skulle jag anamma deras budskap skulle uppskattningsvis 90 procent av mitt bilåkande försvinna. Till förmånen för miljön, min och andras hälsa.

Återstår då frågan om vilket stöd jag har i förändrad attityd och vana? Vad är det för förutsättningar jag har för att göra det goda valet istället för det miljöovänliga? Som småbarnsförälder och heltidsarbetande kan jag känna att min vardag handlar om att vinna tid. Att inte behöva vänta 1 timme och 40 minuter på morgonen för att det är då nästa tåg till Eskilstuna går som jag missade för att det var broöppning kl. 08.05 (mina barn går i skola på Tosterön). Känner jag mig trygg med att släppa iväg mina barn (åtta och tio år) på cykel genom hela stan på en väg som är den mest trafikerade på morgonen, bil måste jag ändå ta för fyraåringen är för liten och hon ska till dagis på Tosterön.

Det jag far efter är på vilka principer vi utvecklar vår stad? Hur kan vi göra det lättare för alla att ta cykeln eller att promenera istället för att åka bil? Hur skapar vi en situation där kommunikationer är både säkra, miljövänliga och tillgängliga? Fler cykelbanor, fler avgångar med buss och tåg?

Låt förslagen hagla!