Fotboll är inte större än livet

Igår kväll blev jag både arg och ledsen. Jag höll på Afrika i matchen mot Uruguay. Men det vi såg var att en vinst berövades en kontinent och att en annan levde upp till sitt rykte. Vad värre är att många har lärt sig en läxa som de inte behöver. Den om att fusk lönar sig. Och den om att är det något som är större än livet och till och med fotboll så är det TV.
Ghana förlorade på straffar i en i övrigt jämn match. Men tvivlar någon på att Ghana skulle ha vunnit vore det inte för handen som Suarez, en av Uruguays förgrundsfigurer, ändrade historien med? Ett mål och ett avancemang till semifinal ersattes av utvisning och en straff. Några säger att sådana är reglerna. Jag anser att det är orimligt och att reglerna i så fall bör ändras. Ett lag får bara ha en målvakt och agerar någon annan målvakt, som i fallet i Suarez så ska mål dömmas och spelaren visas ut.
Nu kommer säkert en del romantiker att hävda att just dramatiken är essensen av fotboll, att sporten har litterära kvaliteter och att det mänskliga inslaget, viljan att vinna och kampen, gör sporten till större än livet. Sorry, det föddes nog bara avsky och känsla av orättvisa på den afrikanske kontinenten igår kväll. Inga nya hopp tändes, och fotbollen gjorde sig inte större än en fuskares liv, men det är sådant stoff som krönikörer i media kan bygga en karriär kring och som är "bra TV". Det är en del av berättelsen om fotbollen, inte den om hur fotboll förenar och förmedlar tankar om rättvisa. För hur ska man annars förstå de ständigt återkommande filmningarna, oviljan från FIFA att införa tekniska hjälpmedel för att upprätthålla den fair play, som spelarna via sin kapten på planen tvingas att bekänna sig till inför miljarden TV-tittare. Men fotbollen är allt annat än fairplay osv. Det är TV. Och det är pengar. Det tjänar i längden inte fotbollen på.