Strängnäspartiets ståndpunkt är att kulturen är viktig och att den bör prioriteras.
Glädjande är att vi inte är ensamma om att tycka så.
Allt fler städer världen över börjar inse värdet av sitt kulturarv och sitt kulturliv, sin historia, sitt sätt att leva och sin kreativitet. Allt fler städer ser kultur som en stor och oftast outnyttjad tillgång. Fler och fler inser också att kultur kan vara en hävstång ur ekonomiska trångmål, dålig utveckling och taskigt självförtroende. Städer som befinner sig i återvändsgränder mår helt enkelt mycket bättre av kultur.
Det är idag 4761 dagar kvar till 500-årsjubileet av riksdagens val av Gustav Vasa till kung och det moderna Sveriges födelse. Den 6 juni 2023 kommer alla blickar att vara vända mot Strängnäs. Det är 13 år dit. Det vi i Strängnäspartiet jobbar med är att skapa en plan för hur vi ska sätta Strängnäs på den kulturella kartan på så kort tid.
Det vi har sett är att kulturellt kapital har vi massor av i vår kommun. Vi har nyss fått ta del av kulturdagen, ett vitrinfönster för alla engagerade och intresserade kulturmänniskor i kommunen. Vi befinner oss på historisk mark, äldre bevarade byggnader, Mälaren, kända kulturpersonligheter i kommunen och vi har duktiga tjänstemän med visioner och drivkraft.
Det vi saknar är en kulturell kompass, en riktningsvisare som pekar i en bestämd riktning. Strängnäspartiet kommer att verka för en långsiktigt plan som ska ge kommunen en ny identitet, i kölvattnet av P10-nedläggningen, en plan vars syfte är en ny känsla av stolthet bland strängnäsborna.
Det innebär att vi vill få igång en process som tar parollen Dynamisk Idyll på allvar.
För mig personligen är kultur bildning genom kommunikation. Detsamma kan sägas om den kunskap vi förvärvar i skolan. I samspelet mellan bildningens producenter (kulturskapare, lärare, elever, besökare mfl) uppstår något som leder till att vi förändrar såväl perspektiv som hållningar till varandra och till vår omvärld. Och självklart också bilden av oss själva som ju är en grundförutsättning för att omvärldens ska förändras.
Kulturen har också en annan sida som vi inte bör glömma.
Den får oss att känna oss mindre ensamma för att parafrasera några rader skribenten Lena Andersson skrev i DN nyligen.
I det senare fallet är kultur omsorg.
För mig är det självklart att det borde vara en bildningsresa att växa upp och leva i Strängnäs. Men vad den resa skall leda till har vi all anledning att debattera framöver. Debatt är nämligen en form av bildning och omsorg som vi ska unna oss.
Det är viktigt att vi inser att kommunen har en stor och ledande roll i kulturutvecklingsfrågorna och att vi som kommun tar den rollen på allvar.
Med 21 miljoner kronor går det att åstadkomma en hel del. Det visar våra duktiga tjänstemän, som gör så gott de kan på den lilla budget de har. Vi har två välfungerande institutioner; Multeum och Kulturskolan som vi ska vara mycket stolta över.
Men ambitionen måste vara att åstadkomma och utveckla kulturlivet ännu mer.
Därför vill vi i vår budget lägga ytterligare 1,5 miljoner kronor på satsningar på ungdomars kulturyttringar i alla våra kommundelar. De pengarna tar vi bland annat från administrationen genom att inte tillsätta de chefer som majoriteten budgeterat för. Vi vill istället satsa pengarna där de gör större nytta. Satsningar på kultur ökar nämligen Strängnäs kommuns attraktionskraft. Satsningar som är ett måste om vi ska vara en dynamisk idyll på sikt.
Men det finns hinder på vägen.
Inte så få skattebetalare undrar varför de ska lägga ca 12 000 kronor den kommande mandatperioden på kultur som de sällan tar del av och ganska ofta inte förstår. Här har vi inom politiken och inom förvaltningen en viktig pedagogisk roll att förklara sambanden. Att kultur faktiskt är en ekonomisk hävstång, en källa till förnyelse och förkovran, och inte minst tillsammans med skolan en viktig hörnsten i vår bildning.
Samtidigt måste vi jobba för att den delen av kultursektorn som inte är skattefinansierad ska växa.
På sikt vill Strängnäspartiet att kulturen blir en lika stor angelägenhet för näringsliv och privata aktörer. Det innebär att andra än skattebetalarna måste vara med och finansiera kultur i vår kommun. Det är också vår skyldighet att som kommun se till så att de resurser vi har också kan hjälpa kulturentreprenörer, -arrangörer och -aktörer som vi inte kan finansiera.
Kultur, hur mycket vi än vurmar för den är ett självpåtaget uppdrag, och när ekonomin är kärv så nedprioriteras kulturen. Därför är det viktigt att fler än skattebetalarna står för såväl investeringar som drift av kultursektorn.
Vi har en fantastisk möjlighet att på 13 år åstadkomma något stort: dels för att vi måste och dels för att vi kan! Och det är väl investerade pengar. Med de ingångsvärdena tycker jag att debatten kan ta fart. Hur blir vi Sveriges kulturkommun nummer 1?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar