Det är dagen efter.
Dagen efter att Svergiedemokraterna tagit sig in i riskdagen. Det är förstås en grå och trist dag. En sanslöst och oerhört vansinnig dag. För med nattens valresultat förandras allt och inget. Sverige kliver ur Folkhemmet och häller bensin över det, dar motvilligt tändstickan mot plånet och hör hur den lilla sprakande och rastlösa vita fläcken förebådar den eld som ska brinna framför oss.
Var det det här vi ville? Var det så här det var tvunget att bli?
Och är det inte så att de är dags för det svenska folket att verkligen göra upp med sin folksjäl och sin självbild, att erkänna för sig själv, som en alkoholist måste göra inför sig själv och sin sjukdom, att vi faktiskt också är främlingsfientliga? Att leva i förnekelse leder ingen vart. Det vet vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar