Valrörelsen igång!

Den gick fort, den gångna mandatperioden och nu står vi inför ett nytt val och förhoppningsvis också en ny majoritet i Strängnäs.
centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna verkar inte vara intresserade av att regera med andra än sig själva, även om folkpartiet har en falang inom sitt parti som säkert önskar sig andra samarbetspartners än de maktfullkomliga herrarna Persson, Lind och Tjernström.
Det enda hållbara alternativet i kommunvalet 2010 i Strängnäs kommun kommer att vara en allians för öppenhet och i en sådan kommer givetvis Strängnäspartiet att vara självskrivet.

Våra hjärtefrågor skriver Margit Urtegård och Erik Berg om i dagens insändare i Eskilstuna-Kuriren.

Följande politiska frågor ser vi som speciellt viktiga angelägna framöver:

• Demokratifrågor så att vi vill öka öppenheten och delaktigheten i det kommunala beslutsfattandet till exempel genom öppna möten och ett väl utvecklat medborgar­inflytande.

• Inom skolans område vill vi satsa på en tidig insats för att få en trygg utveckling av våra barn och unga, detta genom fler vuxna i förskolan och tidigareskola (F–4).

• Omsorgen om våra äldre är särskilt viktig och vi vill att kommunen ska kvalitetssäkra vård och omsorg så att vårdarbetet är av högsta kvalitet.

• Vi vill vara med och ta ett ansvar för kommunens ledning och ekonomi. Vi vill påbörja en skuldsanering av den gigantiska skuld som nuvarande ledning dragit på oss.

Därtill ska läggas samhällsbyggnads- och bildningsfrågorna (kultur och skola), som för en växande kommun som Strängnäs är av stor betydelse. Strängnäspartiet tror på en hållbar samhällsutveckling som grundar sig i respekt för kommunens unika historiska värden samtidigt som kommunen förändras med tiden och gärna med framtiden. Bland annat innebär det att vi måste attrahera fler företag till kommunen; kreatörer och entreprenörer, som kan bidra till den dynamik som idyllen idag saknar.

Fotboll är inte större än livet

Igår kväll blev jag både arg och ledsen. Jag höll på Afrika i matchen mot Uruguay. Men det vi såg var att en vinst berövades en kontinent och att en annan levde upp till sitt rykte. Vad värre är att många har lärt sig en läxa som de inte behöver. Den om att fusk lönar sig. Och den om att är det något som är större än livet och till och med fotboll så är det TV.
Ghana förlorade på straffar i en i övrigt jämn match. Men tvivlar någon på att Ghana skulle ha vunnit vore det inte för handen som Suarez, en av Uruguays förgrundsfigurer, ändrade historien med? Ett mål och ett avancemang till semifinal ersattes av utvisning och en straff. Några säger att sådana är reglerna. Jag anser att det är orimligt och att reglerna i så fall bör ändras. Ett lag får bara ha en målvakt och agerar någon annan målvakt, som i fallet i Suarez så ska mål dömmas och spelaren visas ut.
Nu kommer säkert en del romantiker att hävda att just dramatiken är essensen av fotboll, att sporten har litterära kvaliteter och att det mänskliga inslaget, viljan att vinna och kampen, gör sporten till större än livet. Sorry, det föddes nog bara avsky och känsla av orättvisa på den afrikanske kontinenten igår kväll. Inga nya hopp tändes, och fotbollen gjorde sig inte större än en fuskares liv, men det är sådant stoff som krönikörer i media kan bygga en karriär kring och som är "bra TV". Det är en del av berättelsen om fotbollen, inte den om hur fotboll förenar och förmedlar tankar om rättvisa. För hur ska man annars förstå de ständigt återkommande filmningarna, oviljan från FIFA att införa tekniska hjälpmedel för att upprätthålla den fair play, som spelarna via sin kapten på planen tvingas att bekänna sig till inför miljarden TV-tittare. Men fotbollen är allt annat än fairplay osv. Det är TV. Och det är pengar. Det tjänar i längden inte fotbollen på.

Vi avskyr dålig reklam och älskar bra reklam!

En favorit i repris! Från 2006. Lika roligt fortfarande.

Det lärare behöver kunna...

Det ställs många krav på dagens lärare. Det tycker jag är bra. Vissa krav är befogade andra inte, men att vi har förväntningar på våra barns lärare är naturligt. Så har det nog alltid varit och så kommer det att vara framöver. Frågan är vilka krav som är relevanta och rimliga att ställa? För mig som förälder är det självklart att lärarna tillsammans med oss föräldrar lär barnen det grundläggande: att läsa, skriva, räkna och att förhålla sig till andra på ett bra sätt. Men hur gör vi våra barn till sina egna lyckas smeder i en framtid som är så hårt driven av teknologi och krav på ständigt lärande? Vilket ansvar har lärarna och vilka kunskapskrav ska vi ställa på dem? Och framförallt vilket ansvar har vi som föräldrar? Vågar vi ställa krav på våra skolor, deras chefer och lärarkollektivet?

Karin Alexandersson har på sin blogg skrivit ett mycket tänkvärt inlägg: 10 saker en lärare bör klara av...Och givetvis handlar hennes inlägg om hur nätet och digital teknik kan inlemmas i undervisningen. Här saknar de flesta skolor en strategi och där lärarnas färdigheter är en viktig komponent. I sitt blogginlägg pekar Karin på färdigheter som är universella för lärare men framförallt på färdigheter som är knutet till den nya lärmiljön på nätet. Läs och begrunda!

Tillägg:
Malmö Högskola har en utmärkt tidskrift som heter Teori & Praktik. Bland annat har tidningen haft ett tema om vad en bra lärare är. Läs tidningen här.

Visst går det

Höga förväntningar på eleverna ger bättre resultat. Äntligen ett exempel på att det inte finns några dåliga elever, bara dåliga skolor. DN skriver om en grundskola i Essunga som för ett par år sedan hade en av landet sämsta resultat bland niorna. Idag ligger man i toppen.  DN har pratat med skolans rektor som säger:

- Vi har tänkt om. Tidigare skyllde vi på eleverna, "de kan inte bättre". Men det kan inte vara elevernas fel när vi har god lärartäthet och goda resurser. Det är vårt ansvar att alla ska kunna lyckas.

En viktig del av framgångsreceptet är att alla behandlas lika och att alla ska ha höga förväntningar´på sig. Rektorn förklarar.

...ingen elev mår bra av att bli varaktigt utplockad till en särskild grupp. Till slut tror eleven att den är mindre begåvad. 

 Dags att kräva en ny syn på skolan, men givetvis måste det finnas rimliga resurser tillgängliga och en debatt om vilken nivå på lärartäthet som är just rimlig.