Nu börjar det..

På tisdag är jag på mitt första möte i och med Kulturnämnden i Strängnäs. Jag kommer att vara där för Strängnäspartiets räkning och hoppas kunna bidra med min och vår syn på hur kultur i kommunal regi bör se ut.

Strängnäspartiet är ett regnbågsparti med fokus på Strängnäs. 100 procent lokalt. Ett parti som aktivt söker samla perspektiv och ståndpunkter från såväl höger, mitt, som vänster, där pragmatismen och humanismen utgör grunden och är utgångspunkter i sakfrågorna.

Här hör jag hemma.

Strängnäs väl och ve är en hjärtefråga för alla som bor här och kommunens framtid bygger på kompromisser mellan kommunens alla intressenter. Därför måste dialogen och debatten, den eldstad på vilken goda politiska lösningar bereds, hållas vid liv.
Det vi ser hända idag, trots bloggar och andra nya medier, är att medier som större delen av kommun-innevånarna har tillgång till tappar intresse för politiken. Det som rapporteras och kommenteras i exempelvis Strengnäs tidning förstärker känslan av att politik är ett samtal för de redan invigda.

Jag menar att det är en farlig utveckling och jag tror att det flesta politiker håller med mig om det. Jag är övertygad om att kulturen har en viktig roll att fylla, genom att på olika sätt uppmärksamma oss om vilken väg vi är inne på, och vilka utmaningar som vi står inför. Kulturen i Strängnäs bör vara vår hovnarr och inte enbart vår konkubin.

Den politiska apparaten måste ta ytterligare steg ut i offentligheten, och säkerställa att den politiska processen och förvaltningen av politiska beslut får en god offentlig genomlysning. Vi måste hitta ett motgift mot den farsot som leder oss ut i det dolda och dunkla. Större öppenhet hör jag från få politiska vrår. Dock inte från Strängnäspartiet. Och Strängnäspartiets kulturpolitik är politisk.

Personligen är jag övertygad om att politikens förmåga till kompromisser ger den dess legitimitet. Kompromissen är styrkan i ett fungerande politiskt system - och inte svagheten som många politiska alfa-hanar tycks tro. Ju fler och bredare kompromisser desto bättre demokrati. Här finns det åtskilligt att göra tror jag och det är på nämndenivå som kompromissen har sin faktiska hemvist. Därför ser jag med tillförsikt an mötet i kommunhuset kommande tisdag, och går dit med narrens tunga lätthet.