Gårdagens budgetpropp innebär en ny syn på kultur.
Statliga inkomstgarantier kommer inte att delas ut till kulturabetare och det ondgör sig med all rätta Barbro Hedvall över i DN idag.
Det är ett tråkigt samhälle vi får om vi inte har råd att premiera saker som inte får marknadens gillande, anser jag.
Portföljmodellen blir verklighet vilket innebär att kultur blir en regional företeelse. Maria Schottenius skriver i DN:
"Portföljmodellen innebär att staten släpper ifrån sig närmare en tredjedel av kulturbudgeten och motsvarande ansvar till kommuner och regioner. Det kommer att krävas extremt kunniga och starka politiker för att hävda en nytänkande och experimentell kultur på lokalplanet i konkurrens med vårdplatser och skolmat. Ett högriskprojekt."
Jag kan inte låta bli att reflektera över den situation vi befinner oss i Strängnäs, där kulturnämnden fått det enskilt största sparbetinget i kommunen på 7,5 procent, men när det extra statsbidraget på 23,8 miljoner kronor ska tillföras kommunen kan inte nämnden räkna med något som helst tillskott. Istället kan pengar komma att tillföras projekt som Dansbandskampen, med ett kulturellt tveksamt värde.
Det är den här utarmningen Schottenius varnar för. Jag ställer mig i hennes kör.
1 kommentar:
Instämmer. Kompetensen finns absolut inte på kommunal nivå, knappast heller på landstingsnivå.
Jag misstänker att kulturministern och regeringen vill göra avtryck och att de inte tillröckligt analyserat detta. Jag bafarar att de borgerliga kulturpolitikerna av idag siter fast i en ideologisk fälla, där de inte har andra recep än sponsring och inga andra mål än att riva ner institutionern som de uppfattar som S-märkta.
Om jag varit i deras kostymer skulle jag i stöllet prioriterat den utåtriktade, breda verksamhet som Riksteatern, Riksutsätllningar och Rikskonserter står för.
Skicka en kommentar