Strängnäs vill framåt med legitim majoritet

Eskilstuna Kuriren tar i dagens ledare, med anledning av Fredrik Lundgrens (fp) debattinlägg upp det som sedan länge varit uppenbart för oss som bor i Strängnäs: Visholmen kommer att bli en valfråga 2010, vilket vi i Strängnäspartiet upprepade gånger har hävdat.

Ledarens försök till analys, som leder fram till det i Strängnäs skulle finnas alltför stora fokus på dagsaktuella frågor, leder ledaren helt i fel riktning. Ledaren bortser från, i sin hyllning av folkpartisten Fredrik Lundgrens debattinlägg, att den sittande sosseledda majoriteten inte är en vald allians. Denna majoritet vars legitimitet man kan sätta stora frågetecken till, har ett litet förtroende i opinionen. Detta förtroende har ytterligare försvagats av panikbeslut i viktiga kommunala angelägenheter som i exempelvis skolfrågan.
Att låta denna samling avgöra Strängnäs framtid är ett hån mot väljarna och därav många nej-sägare i Strängnäs.
Jag konstaterar efter att ha följt de politiska tumultet i Strängnäs under ett par års tid att Visholmsfrågan inte handlar om konservativa, "not in my backyard"-resonmang, som ledaren antyder, utan att det finns en längtan efter eftertänksamhet och ett sunt förhållningssätt till utveckling som handlar om kommunens förutsättningar för tillväxt.
Dessutom finns det en stor önskan om förankring, dialog och demokrati. Det många i Strängnäs upplever är det motsatta: hemlighetsmakeri, svågerpolitik, kortsiktighet, despoti och inkompetens. Många vill inte att deras skattepengar ska gå till sådant. Därför rungar det "nej" i Strängnäs. Men detta "nej" ska tolkas som ett "ja" till förändring.

Uppdatering: Jan Eriksson, Strängnäspartiet, har skrivit ett debattsvar här

Uppdatering 2: Lillemor Mundebo skriver i ett debattsvar följande:

Till sist en kommentar till Fredrik Lundgrens tal om ”särintressen”. Så kallar han dem som gör motstånd mot olika byggprojekt, i motsats mot de politiker som förmodas se till helheten. Men tänk om det inte är ”särintressen” som protesterar. Kanske är det i stället människor som står för helhetssynen, som har förstått Strängnäs särprägel och vill värna den, vare sig de flyttat hit eller rentav är födda här. Det i särklass största och mest inflytelserika särintresset är i stället byggbolagen, som kräver förmåner och får de flesta av sina önskemål tillgodosedda. I stället för att litet föraktfullt avspisa oliktänkande med epitetet ”särintressen” bör politikerna noga lyssna på människors uppfattningar och alternativa förslag.

Det kan inte sägas bättre.

Andra röster som Mats Werners anser att det inte finns fog för farhågor och att den enda som är intresserad av att bygga i Strägnäs är Persson. Illa nog.